Gotska Sandöns toaletthistoria

När de första människor för länge sen kom till Gotska Sandön var kiss och bajs med all sannolikhet inget stort problem, som det nog inte heller var i början av mänsklighetens historia. Det var först när ett stort antal människor trängde ihop sig på ganska liten yta, som en bristande latinhantering började skapa problem, som  bl.a bärare av smittsamma sjukdomar mm.

I den västerländska världen har vi ju löst hanteringen av latrin med teknik. Den första vattentoaletten konstruerades år 1589 av en engelsk hovman, John Harrington. Den spolades 2 gånger per dag men blev inte någon succé. År 1775 kom en urmakare i London på att man kunde sätta vattenbehållaren på väggen ovanför toalettstolen, därmed blev vattentoaletten alltmer populär. Denna var först gjord i gjutjärn men på 1870-talet började man göra den av keramik. Vattentoaletter började  införas på allt fler ställen och avloppsnätet vidgades och byggdes ut. Vilka problem som uppstår pga dagens västerländska latinhantering behöver ju den vanlige användaren inte bry sig om. Dvs om man inte är speciellt miljömedveten och därför intresserar sig för problematiken av den anledningen.

Avträde, i dagligt tal oftast kallat utedass, är en plats där människor lämnar sin avföring och urin, men som till skillnad från en vattenklosett inte är ansluten till en kloak. Restprodukterna samlas upp antingen i ett grävt hål i marken eller i en tunna under sittbänken. Innan vattenklosetten infördes var utedass vanliga vid de flesta hushåll och arbetsplatser. Nu för tiden förekommer utedass mest i utvecklingsländer och på landsbygden.

På Gotska Sandöns lägerplats finns nio  utedass i tre byggnader. Av typen "grävt hål i marken" men kanske ändå lite mer sofistikerad. Nån stans stod det skrivet mulltoa. På utsidan fanns det även ett skärmtak med ett antal handfat med rinnande kallt vatten.

Inredningen var skapligt fräsch, även om lukten de varma sommardagar då vi var på ön, klart påminde om vad inrättningen användes till. Det fanns en låda med mull som man kunde täcka över  det man lämnat kvar, vid behov.

Toaletter har väl för många varit ett ställe där man kunde dra sig undan och få vara någorlunda ifred och ett ställe för eftertanke.

Toalettskyltar finns ju i en stor mängd med olika utformning och budskap.  Hemma hos min morfar hade man en skyllt som såg ut ungefär så här.

Det är väl många som smugit sig undan och suttit i ensamhet på dass och läst. 

Bokklubbar har en viss egenhet att hänga sig på och få en att köpa böcker trotts att man redan från början bestämt sig för att bara köpa de böcker man måste efter att man fått deras välkomsterbjudande. I regel glömmer man att skicka in att man "inte vill ha någon bok denna gång". Vid nåt enstaka tillfälle köper man en bok som man vill ha. Köper man en bok till ordinarie pris finns det ofta premieböcker som man får köpa för en billig peng. "Dassuniversitetet" var en sådan som jag frestades att köpa.

Den innehåller korta faktauppgifter i de mest skilda ämnen. Lennon, Lenin och Che Guvara.  Svenska kungar, Berömda mord, Kvantfysik, Tuggumi och Danmark. Afrikas huvudstäder, Vem som uppfann vad och Toalettpapperets historia men ingenting om Gotska Sandön.

För sitt eget (och kanske i viss mån andras) välbefinnande finns det skäl att uppsöka en toalett nån gång emellanåt. Vid första besöket på utedassen på Gotska Sandön fick jag se att det satt ett anslag på insidan av dörren, som berättade en liten bit av Gotska Sandöns historia. Kunde naturligtvis inte låta bli att titta in, även på ett annat torrdass. Även där satt ett anslag, men med en helt annan historia. Sparade dem i digital form. Under dagarna jag var på ön besökte jag samtliga utedass som var öppna. Av de nio befintliga var ett låst.

När jag kom hem och började med detta inlägg fann jag att jag bara hade dokumenterat sju. Pga numreringen på mina bilder misstänker jag att samma anslag satt på två toalettdörrar. Men jag har haft fel förr.

Det finns kanske några som besöker Gotska Sandön enbart gör det för baden på Bredsandsudden. Det är också långt att gå från Lägerplatsen och till den södra änden av ön, där de historiska sevärdheterna finns. En dagspromenad blir lätt två mil. Har man då, som jag,problem med både ben, fötter och ork, kan det ju bli i mesta laget. Om man inte kan gå så långt kan ju "Gotska Sandöns Toaletthistorier" ändå ge en liten inblick i delar av öns historia. För övriga kan de ju va en inspiration för platser att besöka. Har försökt att markera på kartan var de olika ställena ligger. Liten reservation för eventuella fel.

Bronsåldersröset

Följer man skogsvägen ovanför Höga Land hittar man lätt det största av de fyra bronsåldersrösena.

Gå gärna dit - men inte nattetid, för då vaktar de mäktiga hövdingarna sina gravar.

Det är också i ett av dessa som Sandögubben lär bo. Sandögubben är bror med Hoburgsgubben, och han har stor makt över saker och ting som sker på ön. Det gäller att hålla sig vän med honom, att visa aktning och vördnad för Sandön och naturen. Annars kan han se till att det blir sjösjukeväder när det är dags för hemfärd...

Wsadniks strandning

"Till Herr Lotsfördelningschefen får jag härmed inrapportera att kl. 10 på aftonen den 24 d:s strandade på öns sydöstra sida Ryska Örlogsångklipperten "Wsadnick", befälhavare Comendör Byroloff, med 140 mans besättning.

120 man blefo följande dag med knapp nöd bärgade genom fyrpersonalens raskhet och rådighet medels en kabel sträckt från fartyget och fastgjort i land, på hvilken fördes en båtsmansstol med tvenne tåg halade fram och åter gjenom bränningarne mellan land och fartyget. 15 à 20 man omkom vid strandningstillfället genom för tidig landgång, emedan båtarne kantrade och fylldes i de svåra bränningarne.

 Bland de saknade är 3:ne Officerare och en Läkare. En del av liken äro af sjön uppkastade och skola idag begrafvas. På tvenne dagar efter strandningen kunde ej något bergas. Fyrbetjäningen har utmärkt sig med stor raskhet vid det myckna folkets räddning och ansträngde vi oss till det yttersta. 

Klipperten törnade med ONOstorm med regntjocka. Folket är inlogeradt i Österbo såsom varande närmast till strandningstället.

Gotska Sandöns Fyrstation den 28 Augusti 1864
                                               J.B.m Fyrmästare

Ryssmoren

Under något av våra krig kom ett ryskt fartyg för att härja på Fårö. Men Fåröborna påstod att Fårö var ett fattigt land. Ryssarna borde hellre segla till Sandön, ty där bodde en man med orimligt stora ägodelar. Då gjordes det upp mellan den ryske befälhavaren och Fåröborna, att några av dem, 6 eller 2, antalet är något osäkert, skulle följa med som kännare av ön och visa ryssen tillrätta.

När de en kväll kommo till Sandön, ginge alle man iland för att överrumpla den rike mannen. De hade bl.a. hästar med sig och lämnade endast nödigt vaktmanskap ombord samt de medförda Fåröborna. När Fåröborna blevo ensamma med ryssarnas vakt, letade de reda på sprit, fyllde vakterna och stängde in dem i kajutan, kapade ankartåget och läto fartyget driva till sjöss, togo en av deras båtar och seglade hem till Fårö, lämnade ryssarna kvar inför hungersdöden.

Men ryssarna, som trodde att de skulle överumplas på något sätt, barikaderade sig i en djup och otillgänglig dal, som allt sedan kallas Ryssmoren. Den ligger lite norr om Höga Åsen, och i den dalen dogo de.

Höga Revaren

Höga Revaren är en 30 m hög dyn i skogen innanför Kyrkudden. Den användes som utkikspunkt av säljägare. Från havet syns höjden tydligt, men den kan vara svår att hitta på land. Du vet att du kommit rätt när du ser de inskriptioner som säljägare, troligen, ristat in i tallarna på Höga Revaren.

Lycka till!

Kinesens grav

Det här hände för bara några år sen, när en mekaniker från Gotland, Kalle Calaminius, var ute för att reparera traktorn. Det var på sommaren och en kväll träffade han två äldre damer och dom kom att tala lite om Sandön, bland annat om Gumskullen och att där, berättade Kalle, där finns en grav och där vilar en kines! Det ville de förstås inte missa, så dom gick dit.

Efter någon dag träffade de Kalle igen och berättade att de varit vid kinesens grav, och att det hade varit så intressant.  Nu frågade de Kalle om han visste vem det var som låg där?

"Jo visst" sa Kalle, "det vet jag. Det var den kinesen som ensam byggde den Kinesiska muren! Och som tack för det bjöd kjesaren honom på en jorden-runt-resa med ett fartyg. När han kom till Sandön och fick se det fina vattnet, så ville han bada och hoppade i - och drunknade! Sen begravde de honom på Gumskullen."

De båda damerna stod tysta en stund. Så knäppte de händerna och den ena utbrast: "Ett sånt märkligt människoöde!"

Ja, ja, allt är inte sant som hörs på Sandön. (fast sant är i alla fall att det ligger en kines begravd på Gumskullen; för det är väl ingen hund?)

ur "Ljus längs kusten"

Anders Hedin

Tomtebo

Här, vid Tomtebo, bodde en gång på 30-talet (1830) ett par Fåröbor som kom hit för att fånga säl. Tidigt en morgon vaknade de av buller och obekanta röster. Dörren öppnades och en massa beväpnade män kom in. En italiensk brigg hade strandat under natten.

På den tiden vågade ingen gå iland utan att vara beväpnade till tänderna. Ön hade dåligt rykte sedan Gottbergs dagar.

Fåröborna hjälpte de strandade och fingo sin betalning i vin. De hade inget annat kärl än en gryta att ta vinet i. Så ofta grytan var tömd reste de ut och fyllde den igen. De seglade icke därifrån förrän vinet var slut, och när de kommo hem och deras familjer sedan länge trott dem kullseglade och drunknade, voro de tokiga i skallen ett halvår framåt. Så länge dröjde det, innan kyrkvinet, som de kallade det, gått ur deras blod.

ur "Gotska Sandön"

Albert Engström

De vita stenarna vid Tärnudden

"Här på höjden av randdynen byggde han sin museidröm, planerade dess omgivning, samlade klapperstenar av ovanligt utseende och kantade stigarna med dem."

Hjalmar söderlund, fyrvaktare vid Tärnuddens fyrplats 1877-1910 skapade ett sandömuseum, som innehöll en mängd föremål från ön, allt från flintadolkar, bronsvikter, bronsspännen, bärnstenspärlor, brakteater, järnsvärd, yxor och gravurnor till skeppsläkaren på den strandade "Wsadrick", "axelpoletter" och värja, hökägg mm. mm.

Besökarna uppmanades att "ovillkorligen att icke på några villkors villkor vidröra föremålen".

Söderlund tog med sig samlingarna när han flyttade till Fårö 1910. Samlingarna auktionerades bort efter hans död. Här på Sandön finns nu bara de vita kiselstenarna kvar. Ni hittar dem på höger sida av Tärnuddsvägen, strax innan ni kommer fram till Tärnudden.

Gotska Sandön 2010

Det är något speciellt med öar.

En del öar har man en dröm att få besöka, några av dem man varit på, längtar man tillbaka till.

Vi hade lovat att köra två av barnbarnen till Stockholm efter att de tillbringat en vecka i Kungshamn. Sen skulle de på ett dansläger tillsammans med äldsta dottern, så vi hade ingen direkt anledning att stanna kvar. 

Vårt dagstur till Gotska Sandön förra sommaren hade definitivt inte varit avskräckande, så jag skulle kolla om det gick att få nåt rum på ön några dagar. Dessvärre har jag en viss förmåga att "skjuta upp till morgondagen vad jag borde ha gjort i förrgår", så jag blev sen att ringa till Resestugan på Gotland, men man hade ett tvåbäddsrum ledigt i tre nätter. Jag tog det - frågade inte ens vad det kostade.

Nynäshamn

M/S Gotska Sandön avgick från Nynäshamn 08.30. Det var ganska många passagerare med ombord, men det var en lugn och behaglig resa. Ungefär som sist. En av matroserna hade anknytning till Kville i norra Bohuslän, men han hade en hel del att göra med att serva passagerarna med mat, så vi fick inte utvecklat hans härkomst något ytterligare.

Den andre matrosen var ny för dagen. När kapten Torsten Lindqvist skulle presentera honom kom han på att han  hade bytt en besättningsman och kunde inte komma på vad han hette. Vi passagerare fick reda på det strax efteråt när den nya matrosen var med den kvinnliga styrmannen på säkerhetsgenomgången. Det är inte lätt att va chef. Mycket titlar, men jag tror inte det är så strikt ombord. Alla i besättningen hjälps åt med allt.

Angöring Gotska Sandön

18 knop

Det blev en lugn och behaglig resa. Östersjön låg nästan spegelblank precis som förra året. På en plotter som är uppsatt mitt i båten kan passagerarna följa var man är. När jag kollade vid ett tillfälle gjorde vi ca. 18 knop. Efter knappt tre timmar dök ön upp vid horisonten.

Norrut mot St, Beckrevet och Bredsandsudden

Las Palmas

Som förra gången la båten till vid "Las Palmas", som ligger på öns nordöstra sida. Efter att dagspassagerarna gått iland för att få instruktioner av lägervärden, och vi som skulle stanna kvar på ön fått iland all packning via langarkedja, var det dags att gå iland.

 









Lägervärden ger instruktioner medan MS Gotska sandön backar ut från stranden för att gå mot Fårösund. Sedan lastades packningen på traktorkärran och landstigningsrampen drogs längre upp på stranden. Det är skönt att packningen körs till lägerplatsen på öns norra ände, så man slipper att bära den.

Lägervärden informerar

Passagerare till Fårösund går ombord

Albert Engström skriver i sin bok om Gotska Sandön:" Efter en kilometers vandring (från Säludden) kommer vi in på den kuststräcka som fått namnet Las Palmas efter nån likhet med den strand, där dess mera bekanta namne är belägen." Har också läst någonstans att stranden fått namn efter ett skepp som strandat. Vad som är riktigt är ju svårt att veta. Det senare låter ju inte så otroligt, men att Albert Engström som vistades många gånger och länge på ön, och vars dotter var gift  på ön, inte skulle hört talas om den strandade båten förefaller kanske ännu mer otroligt. 

1926 gav Albert Engström ut en bok om Gotska Sandön. Jag lånade ett exemplar av denna praktbok på biblioteket i Kungshamn inför vår resa och läste den i sin helhet. Innehåller både beskrivning på ön och många teckningar och målningar  från ön av Albert Engström samt berättelser som  delgavs honom av personalen på ön, främst dotterns svärfar.


Nyutgåvan var utgiven i juni 1992 av Rune Njord i Kungshamn. Ett för mig inte helt obekant namn, men att han gett ut boken hade jag ingen aning om. Den är väl värd att läsa trotts att originalet skrevs för närmare 75 år sen.

Från Las Palmas är det styvt 4 km att gå till lägerplatsen, och vi gick, som de flesta, vägen som jag markerat på kartan.

Både vägen och omgivningen är vacker, men det var ändå ganska skönt att komma fram till stugan, leta reda på sin packning och flytta in.

Vi fick stugan Gunnar - till vänster. Stugan har en ingång från var långsida och två små rum från varje ingång,  med våningssäng, garderob, bord och två stolar. I mitten ett pentry som delas av de bägge rummen och även utgör hall. Det fanns kokplatta, kylskåp, diskbänk, vattenkokare och lite skåp. Köksutrustning, koppar, glas, tallrikar, knivar och gafflar mm.

 









Det bodde ingen i det andra rummet när vi kom, men senare, med båten från Fårösund kom två trevliga damer från Gotland. Den ena hade varit på Gotska Sandön många gånger och de senaste åren tillsammans med sin väninna. Vi lärde mycket av dem om ön under våra samtal. 

Det finns ett antal stugor med rum att hyra både på lägerplatsen och i fyrbyn. Byggnaden på bilden till vänster där taket går ända ner till marken är en gemensam matsal, som kan nyttjas om det inte är lika fint väder som vid vårt besök. Finns  också ett stort antal bord och fasta bänkar runt om på lägerplatsen. 

Som alternativ till stugorna finns permanenta tält, med trägolv och två turistsängar i varje. Kudde och täcke ingår.Man kan också tälta med eget tält. 

Vagnarna på bilden till höger är de som packningen transporteras med. När man skall resa gäller det att man lägger packningen på rätt vagn, så att den inte hamnar på tex Fårösund om man skall resa till Nynäshamn. Men vagnarna är ordentligt märkta, så läser man bara ordentligt så är det ingen risk.

Det finns en byggnad mitt på lägerplatsen  som innehåller ett gemensamt kök, med många platser, för de som tältar. Där finns också mikrovågsugnar. 

På taket till byggnaden fick jag se något som såg ut som en solfångare. Glömde dock att kolla upp om det fanns varmvatten i det gemensamma köket.
 
I ena ändan av byggnaden finns utrymme med tvättfat. Ett utrymme för herrar och ett för damer. Längst in finns en "duschplats" att denna inte är ansluten till solfångarna framgick med all tydlighet när jag provade. Den är direkt ansluten till Gotska Sandöns kalla och friska vatten. 

På köksbyggnaden sitter också en anslagstavla där allt av vikt anslås, så som när och varifrån båten avgår, olika guidade turer mm. På Gotska Sandön finns ett kapell och sommartid finns en "Veckans Präst" som bl.a. har kvällsandakter i kapellet. Prästen hade varit med och hälsat välkommen vid båten och pålyst kvällens andakt. Den fanns ju även anslagen på tavlan.

I Fyrbyn finns i en av byggnaderna ett naturrum, som berättar om Gotska Sandöns geologi, djur och växtliv, men även om ön historia och de människor som bott på där.

Det finns även ett flertal klippböcker om sånt som skrivits om Gostka Sandön genom åren. Även några urklipp fanns uppsatta på väggen. En av notiserna handlade om en yngling som 1970 "lånat" en bil och olovligt kört på Gotska Sandön. Han dömdes till 20 dagsböter.

Många förlisningar har skett vid Gotska Sandön. Bilden, som finns i naturrummet, föreställer en av de, förhoppningsvis få fritidsbåtar som förlist.

Denna Estnisak fiskebåt kom under svår förhållande till Sandön  i september 1944 lastad med flyktingar. Den var täckt med segelduk som skydd mot väder och sjöar. Båten låg länge och förföll tills hembyggdsföreningen byggde en halvtäcka och flyttade båten dit 1984. En viss upprustning av båten skedde 2001.

Den andra båten på bilden tillhörde fyrmästaren Bourgström. En "enmänning" som kallades för "Dockan" och användes till fiske vid st Anna.







Kvällen avslutades med en promenad till kapellet, där Sandöprästen Staffan Beijer välkommande och höll en andakt i den av levande ljus upplysta kyrkolokalen.

Nytt förstag

CU-rullen som satt på Thallatha när jag köpte henne slutade fungera när jag spände upp riggen. Spänningen i förstaget var långt ifrån den  som man bör ha som minimum. Ändå pajade ett lager i rullen. Att kapa ett förstag och sätta in prylar med två lager är ju i det närmaste vansinnigt. Seglade hela säsongen 2009 utan att kunna använda genuan. Som tur var hade jag satt dit ett kutterstag, där jag har en mindre genua på rulle.

Att byta ut CU-rullen mot en Plastimorulle var ett enkelt beslut. Bestämde mig för att gå ner från 8 mm förstag till 7 mm. Anledningen var att den Plastimorullen som passade på stag upp till 7 mm hade ungefär halva priset, mot en som klarade 8 mm förstag, om man köpte den på Hjertmans julrea. Är helt övertygad om att 7 mm  förstag klarar sig länge, med den typ av segling som jag gör. Dessutom har jag ett 5 mm kutterstag som sitter 0,5 meter ner från masttoppen och är ordentligt infäst i däcket, med två plattjärn ner längs skottet till ankarboxen. Kutterstaget går dessutom ann att byta ut till ett 6 mm.

 

Monterade det nya 7 mm förstaget, som var pressat i toppen, när jag hade nere masten för en månad sen. Efter att ha rensat bort resterna av CU-rullen och det gamla förstaget, var det dags att börja montera det nya staget i stävbeslaget. Vet man inte den exakta längden pressar man bara i ena änden och monterar en ögle- eller gaffelterminal i andra. Till de grövre dimensionerna fanns bara ögleterminaler. Monteras enkelt med bara ett par skiftnycklar.

Hade köpt det mesta i vintras, men jag saknade en toggle. Man skall ju alltid ha en toggle under vantskruven, för att undvika brytpåkänning i själva vantskruven. Jag var helt övertygad att jag hade en stor gammal toggle med dubbla gafflar. Kunde naturligtvis inte hitta den. Åkte runt till de företag på Smögen som skulle kunna ha, utan resultat. 

I den nyöppnade båtillbehörsaffären på Väjern, Interboat Kungshamn, hade de faktiskt två enkla toggles av den modellen som är vanligast idag. Dessutom av den storleken som jag ville ha. Jag köpte bägge. Det går ju att sätta dem så de krokar i varandra och på så sätt får en riggbult i varje ände.

Monterade delarna i stävbeslaget. Måttade till förstaget och kapade samt drog fast wiren i teminalen. Klart.

Nästa moment var att montera den nya infästningen för en hanfot till akterstaget och akterstagstträckare. En sak som jag missat att köpa i vintras var 10 mm vinklade röstjärnsbyglar och de var ju det första jag behövde. De fanns ju inte att köpa här lokalt, så jag beställde den hos Hjermans i Sundsvall. Förhoppningsvis får jag dem på ett par dar.

Man rekommenderade ju hos Seldens att man skall göra ren vantskruvar varje år och smörja in dem.  Jag har aldrig gjort rent en enda vantskruv under alla mina seglarår. Övervann mig själv och lossade en och en vantskruv och gjorde ren dem i avfettningsmedel och med en rostfri stålborste.

Åtta vantskruvar senare hade det, från början rena avfettningsmedlet blivit rejält skitigt. Det var egentligen bara sju vanskruvar som fanns i riggen som skulle göras rena, men en, till BB-undervant, var skadad så det gick inte att skruva ihop. Hade en likadan begagnad liggande. Det var den jag kom ihåg att ta lite före och efterbilder på. Det syns i glasskartongen hur mycket skit det är på åtta gamla, aldrig rengjorda vantskruvar å änd hamnade det nog en del på utsidan när jag borstade av gångorna med den rostfria stålborsten.

Skitiga

Rengjorda

Jag vet inte om det går att se så stor skillnad på de bägge bilderna, men i verkligheten var den stor. Se återstod bara att smörja in dem med olja. Det finns en speciell vantskruvsolja. Helt klar och ganska seg och tjockflytande. Hade en flaska stående, så varje vantskruv fick sig en omgång innan de återmonterades.