söndag 30 januari 2011

Doghouse

 Från och till svarar man på olika frågor (i regel varje dag) med anknytning till båtar på våra olika forum. När jag senast var inblandad i ett resonemang om att bygga en flybrige, hänvisade jag till ett par inlägg jag gjort tidigare om hur jag byggde mitt doghause. Principen hur man gör en konstruktion i glasfiberlaminat är ju egentligen ganska lika oavsett vad det är frågan om. Däremot har jag märkt att det blir allt svårare att leta upp ett speciellt inlägg man gjort i nåt ämne. Man har väl gjort för många inlägg  - "tjötpelle" som man är. Att göra om eller rakt av kopiera in nåt man skrivit och göra ett inlägg på min blogg är ju ett sätt  att hålla ordning på , och bevara sånt man skrivit och kanske i viss mån kan va intressant för andra.

När jag köpte min havsfidra, "DIS", i början på 90-talet var sprayhooden mycket dålig. Då det inte fanns något bra ställe att sätta en solcellspanel kom jag på att jag kunde "göra två flugor på smällen".

Började fundera på att bygga en sprayhood i glasfiberlaminat  Det finns många båtar som har liknade konstruktioner. Har kolla runt lite i olika hamnar. Man skall stjäl de bästa idéerna och anpassa dem efter sina egna behov. Någon bild på hur DIS såg ut med den gamla sprayhooden kan jag inte hitta. Var inte lika flitig med kameran då. Den tidigaste bilderna som jag har, i varje fall ordning på, är från sommaren det året jag byggt doghauset.

Sprahooden gick med ett par "vingar" ut på sargen. Dessa klippte jag loss från den gamla sprayhooden och skruvade tillfälligt fast på doghauset. Det är de bleka tygslamsorna, som syns på bilderna. Med på bilden till höger finns den tidigare ägaren Nils Nilsson med fru som besökte mig i båten en dag när jag lagt till i deras gamla hemmahamn - Killingsholmen, söder om Göteborg.

Avsikten var att bygga en glasfiberhuv, som i allt väsentligt liknade den gamla sprayhooden. Byggde en "plugg",direkt på båten, av en massa gamla spillbitar av bräder, spånskiva och plywood.






Ändrade vinkeln framme en gång genom att lägga på ytterligare en skiva, och efter en del spackling med vanligt sandspackel fick pluggen den formen jag ville ha. 






Tanken var att jag skulle plasta utanpå pluggen och behålla resultatet, som normalt hade blivit en form. Av den anledningen var jag tvungen att göra pluggen en aning mindre. Utsidan på pluggen blev ju inte utsidan på det färdiga doghauset.





Konstaterade när jag monterade doghauset att det var lite  för trångt just i främre hörnet, just där jacket är längst ner till höger, på bilden till höger. En skada som uppstått under förvaringen. Jag fick slipa ur ganska mycket i det färdiga doghauset för att kunna montera det på fidran. Skulle jag byggt ytterligare ett doghause på pluggen skulle jag spacklat ut hörnen en hel del. 5 till 7 mm.




När jag var nöjd med formen lyftes pluggen av båten och transporterades hem till garaget. De ytorna där jag skulle plasta direkt på slipades släta och målades med ett antal lager 2-komponentsfärg. Att färgen blev röd berodde på att jag hade en burk ståendes i garaget efter reparation av barnens opimistjolle. Därefter vaxade jag  den och strök över släpmedel.




På den omålade delen la jag en 20 mm skiva typ divinicell och sen plastade jag över det hela med 3-4 lager 450 grams matta.  När plasten hade härdat knäckte jag loss laminatet och slipade  rena plasten på insidan fri från vax. Därefter plastade jag det hela på insidan med 3-4 lager 450grams matta.

I bakkant på utsidan/ovansidan byggde jag upp en "klack"  ca 4 cm hög och ungefär lika bred i basen, som fäste för de "tygvingar" jag hade på sidorna ut på sargen, samt fäste fört det kapell med fönster som jag kunde täcka den öppna delen akterut med. För att foga ihop de olika tygbitarna var det påsytt kardborreband. 


La VP-rör 15,2 eller 18,6 på insidan på doghauset från SB rufftak upp till överkant runt och ner till BB rufftak dessutom la jag ett VP rör i underkant, för stöd nedåt. Fyllde ut ett hörn med divinycell och plastade över det hela. I det övre röret drog jag elledningar till solcellspanelen, som jag släppte ner i ett hål i rufftaket och kom in i sargen på min fidra. Tätade mot rufftaket med sikaflex.


Sågade hål för rutorna. Sen målade jag det hela med blå topcoat.








Sågade till och monterade rutor av typ plexiglas. Exakt vad det var för sort, kommer jag inte ihåg. Det finns ju många typer av liknande material. Köpte dem i alla fall via företaget "Skyltmakarna", som då hade sina lokaler på Smögen. Det var nog någon form av starkare material, för det skulle va besvärligt att såga. Sågade med ett coromantbelagt blad i min elektriska sticksåg. Det gick galant. Som att såga i smör.





Jag skar ut ett uttag i det övre skiktet på ovansida några mm större än min solcells panel och tog även bort divinicellen. Poppnitade fast solcellen och tätade runt kanten med sikaflex. Fanns plats för två solceller. Kabel för solcellen gick ner i ett hål i det undre skiktet glasfiber i doghusetaket. Det visade sig senare att det läckte vatten genom solcellspaneles ram och droppade ner på ruffluckan genom hålet.  Stod luckan öppen droppade det ner i ruffen. Inte mycket, men i alla fall.

I dag hade jag nog tagit en tunn panel på en rostfri plåt och monterat helt ovan på, så att jag kunnat täta ordentligt runt kabeln. Den typen av solcellspaneler är ju bara några mm tjocka och jag hade nog satt fast dem både med sikaflex och en liten vangsbult i varje hörn. En stor karossbricka under muttern och nitat bulten i underkant muttern, för att göra det så svårt som möjligt för panelen att slita sig loss och hoppa i sjön. Att nån skulle vilja stjäla en solcellspanel kan jag inte tänka mig - eller!?
 
Monterade grabbräcke med genomgående bult.  Doghauset skruvades fast med ett antal plåtskruv i ruffen, som syns på bilden en bit upp.

När jag något år senare drog ner fallen till sittbrunnen monterade jag brytblocken i doghauset Jag fick göra ett litet plastjobb för att få fast dessa på ett bra sätt.


Ett par närbilder, klippta ur andra bilder. Blir ju lite suddiga. Hittar inte originalbilderna just nu, men de ligger nog på en annan dator. Ger kanske en vink om hur jag gjorde.





 
Köpte en burk blå tvåkomponentslack och målade översidan av doghauset med. Det var exakt samma blå nyans som topcoaten. "Har man tur behöver man inget vett"

Vi som bor längst ut i väster och "långt från all ära och redbarhet" har i alla fall den turen att det finns en mängd bra firmor inom olika yrkesområden i vår omedelbara närhet. Rössy kapell är en sådan och som framgår av namnet syr de kapell.


Det är många tokiga projekt jag genom åren plågat Nisse Plan, som innehavaren idag heter, med. Till mitt doghuase sydde han, dels två nya vingar som gick ut på sargen men även en kapellbit med ruta i som man kunde täcka för öppningen akterut.

Kapellbiten bak var fäst med kardborreband till vingarna. Det blev som en lite styrhytt. Det var toppen att sitta där när det var akterlig vind och det regnade. Manöverpanelen till autopiloten till styrbord och GPSén på ruffluckan. Ofta en kopp kaffe på sidan och en knäckebrödskiva med norsk kryddost. Man kan inte ha det bättre.Om det hände något så var det bara att kasta sig mot kapellbiten så släppte kardborrebanden och man var ute i sittbrunnen.

Om man hade ruffluckan öppen och kapellet nere kändes ruffen mycket större.Det kunde bli en del kondens på rutan på kapellet och jag lät Rössy kapell sy i ett par ventiler i överkant. Hur ventilerna fungerade vet jag inte, för jag kom aldrig ut på nån större seglats med havsfidran efter det, och jag sålde henne 2001 och köpte en L32;a

Kostnad. För mig - enbart matrialkosnaden för glasfiber, plast. divinycell, "plexiglas (vad det nu var för sort i rutorna) kappellbitarna, förbrukningsmatrial (aceton vax slippapper mm). Pluggen var byggd av skräpmaterial som stod hemma i garaget och kanske egentligen borde ha körts till soptippen  för länge sen.   Brukar aldrig räkna ihop kostnaden när det gäller båten, men det är ju ofta inte gratis. När det gäller mina båtjobb är det alltid iden som styr, se får det kosta vad det kostar.


Fick ett mail från en fidraägare som sett mina inlägg om doghauset och var intresserad av vad det kostar att bygga ett dylikt.

Om vi spånar lite.

Gissar på att ytan är 2x1,5 meter - dvs 3 m2. Jag byggde med 450 grams matta som var det vanligaste man fick tag på då. Tyvärr har min plastleveratör bara 600 grams matta idag. Om vi förutsätter att man bygger med polyester som ju är billigast och blir lika bra som epoxy bortsett från lukten. Kollade på Byggplast och de var betydligt dyrare än Biltema.

Biltema har bara 300-grams matta, men vi kan räka på det.

2 x 5 lager 300-gramsmatta gör 30 m2 + 10 m2 för lite övrigt ca 14 kg. Plast ungefär dubbelt så mycket. Gelcoat gissingsvis 3 kg. Det verkar som Biltema bara har vit !? Byggplast har många färger. Jag vill ju för egen del ha blå

300-matta 40 m2       1276
Polyesterplast 25 kg   1234
Gelcoat 3 kg                930
Härdare                      100
Diviycell                      500
Alumiumrulle                 50
rullar och penslar         200
Microbaloger/talk          50
Acceton                      200
VP-rör                        200
2 st teakhandräcke      200
Skruv div                    500
Plexiglas pris ?
Kapelldelar ??


Materialkosaden blir över 6000 kr, men var och en kan ju räkna för sig efter sina förutsättningar.

I efterhand satte jag in brytblock för neddragning av fall mm, villket i så fall tillkommer.

Tur att jag inte räknade på det hela innan jag började bygga - då hade jag inte haft råd. ;-) 

Har svårt att slänga så jag har faktiskt pluggen kvar som ju passar till en havsfidar - den är dock inte värd nån längre transportkostnad. Det är klart att det tog nog längre tid att bygga pluggen än att plasta upp doghauset.

Funderar på att bygga nått liknade till Thallatha. Det är ju för och nackdelar med allt.

Fördelarna är ju en ännu mer skyddad sittbrunn, ett främre fäste för ett enkelt kapell, sk supstuga, över sittbrunnen, då med en targabåge i akterkant sittbrunnen som bakre fäste för ett halvfast kapelltak. Nåt man med ett fint utländskt ord kallar Biminitop.

Rufflukan ha en lite dum konstruktion. Den är nedfälld och regnvatten skall rinna av i ett par klena slangar (tror jag). Regnar det mycket rinner det in. Det finns naturligtvis enklare lösning på det problemet, men det är ju det totala som gäller. Ett skapligt ställe att klä med solcellspaneler. Inte helt optimalt, men ganska skapligt ändå.

Nackdelarna är högt, klumpigt och ett större vindfång - negativt för seglingsegenskaperna.

Men som nån sa; "Att välja är att försaka", och vi får se hur det blir.

söndag 23 januari 2011

En ringa början

Mitt garage och min snickarverkstad har under ett antal år varit en veritabel katastrof. Dessvärre har jag en pedantisk läggning men i en slarvpelles kropp. Tankemässigt skall allt va perfekt, men jag saknar helt förmågan att hålla ordning. Nu har jag tagit ett krafttag och städat både garaget och snickarverkstaden. Det börjar bli acceptabelt. Att städa är nog på ett sätt både svår och tråkigt. Speciellt att slänga sån som "är bra att ha". Jag har allt för mycket av den varan. Det har glädjande nog blivit ett antal lass till soptippen med både skräp och "bra att ha" och jag samlar till ytterligare ett lass. Runt fören på "Lilla Hjärtat". Ett bra ställe att lägga skräpet. Bara att öppna garageporten och lasta in i bilen.

Beslutsångesten för vad jag skall slänga är svår. Och var skall man lägga allt som man vill spara. När jag städade i garaget bar jag in mycket i snickarverkstan som jag inte orkade ta ställning till. Nu har jag sorterat upp det mesta, men en del har jag burit tillbaka till garaget. Men jag har god förhoppning att  att komma till botten i samlingarna inom inte allt för avlägsen framtid. Snickarverkstan är nog så bra som den kan bli, speciellt efter att jag satt upp en hylla på den sista tomma väggen, där jag lagt alla mina elektriska handverktyg och en del annat. På konsolerna högst upp under taket finns plats för min teak. Åtminstone de längre bitarna. Småbitarna ligger under hyvelbänken. Teak kan man ju bara inte slänga. Det är ju nästan guld värt.

När man har varit så duktig som jag tycker att jag varit, bör man ju få en belöning. Min belöning var att jag fick börja och jobba med inredningen i förpiken på Thallatha, som jag inte hann göra färdig förra våren. Dessutom är det ju gott för ordningen att få bort skivorna som stod halvfärdiga och som jag flyttat runt ett otal gånger under det att jag städat. Började med att såga rent kanterna på den teakplyfa jag "fanerat" de furuplyfa skivor jag tidigare passat till ombord. Teaken är lackad med sex lager tvåkomponentslack och jag passade på att matta ner ytan medan skivorna var hela. Det blir svårare när luckorna sågats ur. Innan jag lackar med en halvmatt lack får jag naturligtvis göra en lättare slipning med ett fint papper för att bl.a. få bort skit som kommer under arbetets gång.

Efter att jag kvällen innan höjt värmen i Thallatha, var det ganska behagligt att börja jobba i förpiken. Dessvärre måste jag än en gång konstatera att jag är ingen finsnickare och kommer aldrig att bli det. Tycker om att jobba med trä, men konstruktioner i plast - glasfiberlaminat ligger nog mer för mig. Gör man en tabbe när man plastar kan man alltid fixa till det - spackel. Gör man tabbe med en inpassning av en träbit, får man antingen leva med det eller göra en ny. Sen finns det ju möjligheten att sätta en list. Inpassningen mot skrovet i underkant blev inte bra, men jag väljer nog att sätta en list där för att det inte skall se allt för illa ut. När allt är klart är det ingen som kommer att lägga märke till det ändå.

Fick även ritat på hur luckorna skall bli och lite andra riktmärken för det fortsatta arbetet. Babordsidan blev klar så långt och nu återstår att göra samma arbete med styrbordssidan. Dessvärre var tiden för min belöning slut och jag är tvungen att sätta igång med lite andra projekt, men det var ju i alla fall en ringa början på årets båtarbete. Jag har förutsatt mig att inte börja på några nya projekt i vår. Åtminstone inte innan det jag började på i fjol är klart. Det dröjer nog några veckor innan jag får möjlighet att börja jobba med Thallatha och förpiken, i nån större omfattning, igen.

Det var i alla fall en strålande dag när jag satte ner värmen och stängde igen kapellet efter dagens arbetsinsatts.  Det har varit plusgrader några dagar nu och isen har smällt runt Thallatha, mycket pga allt det smältvatten som rinner ut i hamnbassängen på insidan. Tillrinningen av smältvatten har har nog upphört och det sista dygnets måttliga kyla har redan inneburit att vaken runt Thallata har börjat frysa igen.

Men - snart är det vår!

torsdag 20 januari 2011

Skulle snart kunna köpa ny båt

Det kom ytterligare ett mail. Från en bedragare denna gång - som så ofta. Han skriver ju nästan själv att han är en bedragare. 
Har man en mailadress  offentligt på internet är ju inte fenomenet ovanligt. Mest är det från personer som påstår att de represenerar det företag där du har din mailadress. Ditt emailkonto skall stängas om du inte lämnar alla inloggningsuppgifter mm. Jag har slängt alla de mailen direkt. Man har aldrig stängt nåt mailkonto för mig. Dessutom frågar tex Telia aldrig dig om några inloggningsuppgifter. 
Jag får ibland även mail likt det nedanstående. Varsogod att ta del, för dem som inte har sett liknande. 
 
"Att: Vän,

Mitt namn är Dr Kelvin Brown från Harlesden, nordvästra London, här i England. Jag arbetar för Credit Suisse Bank London. Jag skriver efter en möjlighet i mitt kontor som kommer att vara en enorm fördel för båda us.In min avdelning, som är chef (Greater London Regional Office), jag upptäckte en övergiven summan av $ 16,410,000.00 (sexton miljoner fyra hundra och tio tusen USA-dollar) på ett konto som tillhör en av våra Sen utländska kunder.

Han förlorade tyvärr sitt liv i en flygolycka, även hans hustru och enda dotter. Vid valet av kontaktar du är upphetsad av geografisk karaktär av var du bor, i synnerhet på grund av känslighet för transaktionen och sekretessen här. Nu är vår bank har väntat på någon av de anhöriga att komma upp för påståendet men ingen har gjort det.

Jag personligen har tappat målet att hitta de anhöriga de senaste åren nu, jag söker ditt medgivande att presentera dig som de närmast anhöriga / Kommer bidragsmottagaren till avlidna så att intäkterna från detta konto värderats till $ 16,410,000.00 kan betalas ut till dig.

Detta kommer att betalas ut eller delas i dessa procentsatser, 60% för mig och 40% till dig. Jag har fått alla nödvändiga juridiska dokument som kan användas för att backa upp detta påstående vi gör. Allt jag behöver är att fylla i ditt namn till handlingarna och legalisera det i domstol här för att visa dig som den rättmätiga förmånstagaren.

medan vi har gjort överenskommelser med diplomatiska sändebud i tjänst för att flytta pengar genom diplomatiska processen för ditt land med alla de dokument som krävs för att förbättra deponera pengar i en bank i ditt land. Allt jag behöver nu är din ärliga samarbete, sekretess och pålitlighet för att vi ser denna transaktion igenom.

Jag garanterar er att detta kommer att genomföras under ett legitimt system som skyddar dig mot eventuella brott mot lagen. Snälla, ge mig följande: som vi har 5 dagar att köra igenom det. Detta är mycket mycket brådskande TACK.

1. Ditt namn .....................
2. Ditt mobiltelefonnummer ........................
3. Din kontaktadress ....................... .................
4. Din ålder ................................................ .
5. Din Yrke / befattning ..........................

Brådskande svar kommer att vara efterlängtade och uppskattade.

Vänliga hälsningar,

Dr.Kelvin Brown
Mobil: +447024047920
Privata e-post: dr.kevinbrown444 @ yahoo.co.uk" 
 
16 410 000 USA dollar motsvara ju ungefär 112 691 000 Svenska kronor. 40 procent av det är ju i runda slängar ca 45 miljoner Svenska kronor. Det hade ju kunnat bli en ganska skaplig segelbåt och kanske med en heltidanställd besättning under återstående tiden av mitt seglarliv.
Men det är väl egentligen tvärt om. Frågan är väl bara hur han hade tänkt lura mig på pengar och dessutom göra mig till kriminell.
Jag har slängt orginalmailet. Jag har bekymmer nog - ändå.

onsdag 19 januari 2011

Havsfidra.com

Jag fick ett mail. Från John Dunn. Han hade börjat på en hemsida som handlar om havsfidra. havsfidra.com
 
På första sidan hade han två bilder. Den ena på en storfidra nr 77. En båt byggd 1970 och under några år hemmahörande i Lindesberg under namnet EOS II. Jag har fått tag på en hel del mer uppgifter på fidrorna. Bl.a. Fisksätravarvets leveransmatrikel. Dessvärre har jag inte fått kompletterat min sammanställning hel med alla uppgifterna. Jag knyckte bilden på havsfirda.com
 

Den andra bilden var på min gamla havsfidra nr 318 DIS. Bilden tog jag en gång när jag låg i min favoritnaturhamn, "spilltan på Landlösa". thallatha.blogspot.com/2010/02...
 
John Dunn har nog knyckt den från min blogg thallatha.blogspot.com/2009/12... Men väl bekomme. Jag känner mig hedrad. 
Jag brukar göra en mapp med bilder för varje inlägg, för att i viss mån kunna hålla en viss ordning. Mappen har samma namn som inlägget i fråga. I mappen för inlägget "Havsfidran - "DIS" 1991 - 2001" fanns en bild från en gång när vi låg i den trånga viken på Hamnerö - Väderöarna. Hade väl tänkt att ha med den i inlägget, med glömde nog bort den. Synd - för det är en "pen" bild. Dessutom har den sin egen historia, men det kan jag kanske ta vid ett annat tillfälle. Här är i varje fall bilden

tisdag 18 januari 2011

Vådan av vinterliggande

När jag kom ner till Thallatha nu på eftermiddagen var det något som som inte stämde. Till slut såg jag vad det var. Det var en båt, en julle av trä, som var borta. Där den hade legat ett par tre år och åtminstone två vintrar, längst ut på nocken på den närmaste pontonbryggan där det egentligen inte är nån riktig båtplats. Jag har aldrig sett att den har varit ute och aldrig sett nån i båten överhuvud taget. Det var en vak där båten hade legat och ingen ränna i isen som gick därifrån.

Tog ett bild på Tahllatha för en vecka sen, i samband med att jag täckte sittbrunnen, då låg jullen på plats. Men nu var den som sagt borta.

På håll såg det lite konstigt ut i vaken och jag gick ut på pontonbryggan för att kolla.



Mycket riktigt.

Den hade sjunkit.

Två isvintrar, med så mycket och tjock is, har väl varit för mycket för den gamla träbåten. Misstänker att det aldrig blir båt av den igen.


onsdag 12 januari 2011

Högvatten

Var och jobbade på Thallatha en stund på förmiddagen. Det var ganska högt vattenstånd.

Jag har visserligen ett bra minne men kort, men så högt kan jag inte påminna mig att hon flutit under de två vintrar jag legat på min lånade vinterplats. 




När jag gick in och tittade på Smögens mätstation  var det bara +36 över årets medelvattenstånd. Jag trodde att det var mycket mer. Å andra sidan har det varit betydligt högre vattenstånd vid nått tillfälle. Kanske inte en meter högre än idag, men inte långt ifrån. Har nån bild på sjösättningsrampen längst in i hamnen, när vattnet stod över brygga. för ett par år sen  Hittade den inte just nu.



Undrar hur det gått med förtöjningstamparna då, med tanke på hur sträckta de var idag.

I går, när denna bilden togs, var det några cm under medelvattenståndet.

Om det är 40 cm under medelvatten, står kölen på en sten, eller är det möjligtvis berget. När det muddrades  fjol våras försökte man även ta några tag på platsen, men man fick inte bort "stenen". 




Nu är det inte så farligt om Thallatha står på botten från och till. Platsen ligger mycket skyddad och det är aldrig nån sjögång som når in dit. Dessutom ligger ju isen i hamnen. 

En kväll i fjol vinter när jag var och jobbade i förpiken var det  ca 60 cm under medelvatten. Kölen stod på stenen och båte lutade kraftigt föröver. Hade glömt kameran hemma och försökte ta ett kort med mobiltelefonen. Det blev inte så bra, men man kan ju ana hur det såg ut.

måndag 10 januari 2011

Inledning båtåret 2011

Efter att ha tillbringat Julhelgen i Göteborg och Karlstad och nyårshelgen i Stockholmstrakten, var det dags att börja årets båtarbete. Hösten hade varit ganska lugn på båtjobbarfronten och de två första månaderna kommer nog inte att ge så många tillfälle heller. Man hittar på så mycket dumheter. Men man får ta de tjangser som bjuds. Båtåret 2010 var ju ur segligsynpunkt ingen höjdare. Får hoppas att innevarande år blir bättre.

Hade tänkt börja täcka över sittbrunnen ungefär som jag gjorde i fjol redan på Onsdagen 5 Januari. Det är mycket lättare att jobba med det extra uterummet. Skall man ner i motorrummet, och det skall man ju relativt ofta, så är det helt nödvändigt. Det är inte kul att ligga där nere när det regnar eller snöar.

Onsdagen var det ett riktigt skitväder. Plusgrader och snöfall. Bostadsområdet där jag bor är lågprioriterat när det gäller snöröjning, vilket jag tycker är helt rätt (är gammal kommunalarbetare). Det finns viktigare ställen att prioritera. Men det var i alla fall väldigt besvärligt. Kom nästan inte vare sig  ut eller in med bilen. Torsdagen var ännu värre. Till min förvåning kom snöplogen i form av en inhyrd entreprenör. Föraren kände vi väl - har tidigare varit fastighetsskötare på Sotenäs kommun. Både jag och grannen lyckades tigga till oss var sin rejäla snöhög. Vi har bägge extra parkeringsplatser på tomten, som vi inte utnyttjar i så stor utsträckning. Grannen är fortfarande kommunalanställd, så vi har väl ganska stor förståelse för snösvängens problem - att bli av med snön. Vi tycker båda att det är bättre att vi får stora snöhögar på våra tomter och att det blir någorlunda rent på vägen. Det är också bara på våra tomter som det går att lägga snöhögar. Annars måste all snö tryckas till slutet av gatan eller köras bort.

På Fredagen däremot lovade väderleksprognosen uppehåll, solsken och ett par plusgrader. Jag åkte ner till båten på förmiddagen. Det var omöjligt att ta sig in på  parkeringsplatsen vid båten pga de stora plogvallarna som effektivt hindrade infarten. Fick ett SMS att ett paket som jag väntat på hade kommit till Gewerts bokhandel - som ju har ersatt posten. Mitt minne är bra men kort, så jag åkte direkt ner och hämtade paketet.
På väg tillbaka till båten körde jag förbi ägaren till den båtplatsen jag lånar över vintern. Även han kommunalarbetare. Han satt i sin lastmaskin och höll på att röja snö. När jag kom tillbaka till båten ringde jag upp honom och frågade om han vid tillfälle kunde röja på parkeringsplatsen. Jo det kunde han fixa.

Parkerade bilen lite längre bort och gick en omväg runt den värsta plogvallen bort till båten. Båtgrannen Bjarne var och skottade snö på sin båt. Sin dränkbara länspump hade han nog haft igång ett par dar av vaken att döma.

Väl framme vid båten kom jag på att det var dumt att jag inte tog ett kort på all snön. Man måste  hela tiden komma ihåg att ta bilder till eventuella blogginlägg wink. Promenerade runt snövallen igen, fast åt andra hållet längs träbryggan, för att ta mitt kort. Under fjolåret låg det många båtar kvar i den inre hamnen. I år var det bara en. Vi har nog varit bortskämda med milda vintrar, så många blev nog överraskade i fjol och tog lärdom.


 Jag la märke till på min bohusjulle när den frös fast i isen förra vintern att det finns en tendens på småbåtar att fören höjer sig.

Nån direkt lämplig plats för cykelparkering är nog den inre hamnbassängen, trots att den är relativt grund. Men cykeln i fråga  är nog i ganska tryggt förvar för tillfället. Det är väl det den inte var tidigare innan den hamnade där den finns idag. Att det skall va så svårt att skilja på mitt och ditt. Och om man nu absolut måste stjäla en cykel, varför kan man inte bara ställa ifrån sig den efter tex en sjöbod. Då hade ju den rättmätige ägaren bara kunnat hämta den. Nu är den ju skrot - eller blir.


Innan jag hann fram till positionen för att ta kortet på all snön kom snöplogen och började ploga. Hans, som föraren heter, bor alldeles i närheten och han skulle hem och äta en mycket försenad frukost.

Man får då aldrig va riktigt glad - jag missade ju kortet. med snövallen Eller kanske rättare sagt -"har man tur - så behöver man inget vett". Fick ju plogat nästan direkt.

Det tog inte många minuter att röja av parkeringen plus ett par områden som andra tillskyndande båtägare bad om. Man skall egentligen aldrig va snäll. Man blir bara utnyttjad och får en massa extra arbete. Hans är snäll  - alldeles för snäll. En redig maskin gör ett enormt arbete och de som brukar köra blir i regel ganska duktiga på att hantera sina maskiner. Så många gubbar hade man inte fått plats med på parkeringen så att den blivit röjd på samma tid. Skulle jag skotta själv för hand hade jag haft att göra i minst en dag.


Lite handskottning som började där promenadvägen ner på bryggan går och bort längs bryggan bort till Thallatha´s akter och sedan snöröjning ombord. Ombord får man ta det med en viss försiktighet med snöskyffeln. Jag är visserligen ingen pedant, men man vill ju ändå inte få onödiga skador i gelcoaten. När jag var klar med snön var det dags att åka hem och börja laga till middagsmaten. Här ute - längst i väster - "är det middag kl 12.00, antingen man har något att äta, eller inte" Det är ett strävsamt liv att va hemmaman.

På eftermiddagen var vädret strålande. Jag riggade till täckställningen ungefär som jag hade den i fjol. Gjorde den dock inte riktigt lika gedigen. De kraftiga straips som som jag använde till att sätta fast brädorna som bär upp presenningen ville inte låsa sig. Några sträckte jag på så mycket jag kunde och knöt sen ihop dem. Vad det är  för fel på dem vet jag inte, men man har en elak ådra  När man har nåt åt det hållet ,som inte fungerar som det borde, är det lätt att tänka - "Biltema". Men jag vet ju inte säkert om jag köpt dom där, men det är nog troligt.

När jag var klar med ställningen kände jag att det var dag för kaffe och åkte hem. Jag har en glasskartong som jag har skruvar och plastbrickor av kabeskydd som jag använde ifjol för att sätta fast bl.a presenningen. Jag såg bunken för ett tag sen. Nu var den omöjlig att leta upp vare sig hemma eller i båten. Men det är ju precis som det brukar va. Letade i garaget igen efter att jag druckit kaffe. Samma resultat. Hittade i alla fall en lite bit kabelskydd så jag klippte till nya brickor. Sen kände jag inte för att gå ner till båten och lägga på presenningen.

Lördagen var vädret återigen ruggigt, men på måndagen lovade väderleksprognosen ungefär som på fredagen. Då jag ofta lever efter devisen;"skjut upp till morgondagen det du borde gjort i förgår" ägnade jag lördagen bl.a. åt att sätta upp hyllor i snickarverkstaden, segla på nätet och att läsa om "ond bråd död". Seglingen på nätet - http://www.sailonline.org - gick riktigt bra. Det har gått sådär den senaste tiden. Trots att jag har gott om tid, är det alltid nått störande moment precis i de avgörande ögonblicken.

Måndagseftermiddagen kom men skapligt väder. Dock inte lika fint som på fredagen. La på presenningarna. Jag har två. Eftersom masten står i sittbrunnen har jag skurit en slits i varje. Först lägger jag en presenning förifrån. Min täckställning är byggd så att den lutar föröver. Den hela biten framför masten, och surrar den så gott det går till lämpliga fästpunkter. Snurrningarna är väl inte speciellt vackra, men de fungera. Att  jämföra med ett spindelnät är väl i det närmaste en förolämpning mot spindlarna, med tanke  på hur vackra nät de bygger, men lite åt det hållet ser det ut över fördäcket. Det är inte helt enkelt, hålen i presenningen stämmer dåligt överens med de  fästpunkterna som finns.

Ovanpå den lägger jag den andra presenningen med den hela biten akter om masten. När jag fördubblat mitt "spindelnät" skruvar jag ett antal plåtskruvar, med mina tillklippta plastbrickor rakt igenom bägge presenningarna och ner i trälisterna som går längs täckställningen.

Dels gjorde jag det mycket enklare än i fjol och dels blev det en liten förskjutning på presenningarna mot hur det var förra året, så min ingång blev inte lika bra som i fjol, men det får duga. Det är i varje fall gott att kunna krypa in i sittbrunnen under det provisoriska kapellet och en bra förvarings och arbetsplats även om det är kallt.

Noterade under arbetet att isen runt Thallatha har smällt väldigt mycket., para på ett par dar Före nyår var hon i stort sett fastfrusen. Nu ligger hon helt fri från isen. Det har ju smält mycket vatten de senaste dagarna med regn och plusgrader. Längst in i hamnbassängen  innanför Thallathas vinterplats rinner en stor del av Kungshamns dagvatten ut som även innehåller vattnet från en av de två bäckarna som avvattnar bergen ovanför samhället. Den andra bäcken rinner ut i Bäckevikshamnen. Det är nog mycket stora mängder  smältvatten som rinner förbi Thallatha.

Vi får se om isen lägger sig runt båten igen. De närmaste 14 dagarna är prognosen temperaturer som pendlar runt nollstrecket, men kanske lite kallare i slutet av perioden. För min del tycker jag att det räcker med vinter, men vi får väl se. Nu har jag ganska skapliga förutsättningar att ha det bra när jag skall jobba ombord. Skall bara hänga upp ett lysrör i däckssalongen och en liten halogenstrålkastare i sittbrunnen. Det är gott att ha bra allmänbelysning. Jag skall försöka komma igång med inredningen i förpiken. Skivorna till skåpfronterna i förpiken står halvfärdiga hemma i "snikarboa", ordentligt grundlackade med sex lager 2-komponentslack. De skall bara passas in, sågas ur luckor, monteras och lackas med halvmatt lack när allt är klart och på plats. Det är mitt nästa projekt.