"En seglarhälsning" eller "Man har väl aldrig varit riktigt klok!?"

Har städat på "kontoret" under några dagar från och till. Det är inte klokt va mycket skit man samlar på sig. Papper, tidningar, broschyrer, kartonger till redan kasserade elektronikpryla,  nätaggregat till dom kasserad elektronikprylarna, gamla tangentbord mm mm.

Jag fick ihop tre blå IKEA-kassar, så tunga att jag nästan inte orkade bär dem, av sånt som skulle till tippen. Man hittade naturligtvis en massa saker som man bara inte kunde slänga. Tex en gammal motbok som tillhört en avlägsen släkting.

Hittade ett gult papper med en massa adresser på och en något förvirrad text. Av någon anledning rev jag i sönder papperet innan jag slängde det i IKEA-kassen som innehöll papper. 

Precis när jag släppte papperet kom jag på va det var. Det var ett utkast till ett vykort jag skickat till  några utvald personer på jobbet och en del andra.  

Jag brukade roa mig med att skriva såna vykort när jag var ute och seglade och till ungefär samma personer. Det brukade va en något förvirrad och rörig text med lite negativ och klagande ton. Grunden i texten var dock helt sann. Dessutom skulle texten fylla hela vykortet så att det inte överhuvud taget fanns nån plats kvar att skriva på. 

Det tog mig ofta en kväll eller kanske två att få klara dessa vykort. Av noteringarna på papperslappen tycker jag mig se att jag skrev ca 15 lika dana kort men med några olika motiv, som med mild bearbetning löd;

Hallands Väderö 95-08-21

En sån semester en har  fra Sotenäs Elverk. Kryss hel väjen. När jä skulle gå in till Tistlarna blev jag bortmotad utå  militären och fick gå en stor omväj. Udanför Falkenberg bränte jag ve en makrill.  Det var för vart på metten och smört hade runne ner i ene sida på panna, för det luta så. Sen fick jag gå med maskin i 19 distansminuter för de ble platte blegget och när jag äntligen angjorde Hallans Väderö var det så mörtt och dålig sikt att jag fick gå in till Torekov. Där har dôm i alle fall lyktelys.

Me store svårigheter klara jä grunnt norl på Vinga å kunne ankre ûpp i Kongshamn näste da. Dålit me proviant har jä okkså. Här finns de bare mågar ô döe sälar

tommy

Att Vinga är en gammal  fyrplats utanför Göteborg och Kungshamn är  den plats där jag bor på kände alla som fick vykorten  till.

Att det finns en liten ö strax öster om Hallands Väderö som heter Vinga, ön längst till vänster på bilden ovan, och att den sydligste viken på Hallands Väderö heter Kungshamn, bilden till höger ovan, är jag helt övertygad om att ingen av de som fick mina vykort hade en aning om.

Som sagt; Man har väl aldrig varit riktigt klok!?

Tjänsteförättning

Bor man i skärgården och har egen båt och har ett jobb där det är sällan man behöver båt, så händer det ju nån enstaka gång att man tar den egna båten för att utföra en del arbetsuppgifter.

Har ju jobbat på det lokal elverket i Sotenäs och vi var väldigt sällan i behov av båt för att göra vårt jobb. De gånger det inträffade lånade vi nån båt eller hyrde in en - tex en taxibåt eller liknande. Det har hänt några gånger att jag tagit nån av mina båtar för nåt mindre jobb, tex läsa av en mätare på nån av de tre öarna utan landförbindelse som vi har el på i Kungshamnsområdet. Man rår sig ju själv och kan göra jobbet precis när det passar.

De jobb där jag hållit med båt i störst utsträckning, har varit när vi lagt kabel under bryggor. 

Vi var och la kabel under en sjöbod på Fisketången nån gång i mitten på 1970-talet. Under boden låg en ganska fin, men illa åtgången trädinge i ribbkravell. Var i behov av en dinge då ventilerna på min dåvarande gummibåt läckte och det inte gick att få tag på ny.

Frågade sjöbodsägaren om dingen som låg under boden, men han hade ingen aning och var tacksam om jag tog bort "skiten". Tog hem den. spikade ihop det som gick. Lagade och höjde uppfribordet till dess ursprungliga nivå med två plyfskivor på insidan och fyllde i divinycell där det saknades trä. När dingen hade återfått sin ursprunglig form plastade jag hela härligheten på utsidan och dränkte in trät på insidan med linolja och terpentin. Det blev en tung, men bra och stabil dinge, som vi hade glädje av i många år.

Den dingen använde vi på elverket ganska mycket när vi la kabel under bryggor.  Kommer ihåg vid ett tillfälle. Jag har för mig att det va när vi skulle dra en kabel under en brygga i "Sunnepinan". Vår grovarbetre "Reis" och jag låg skaföttes i min dinge och lyckades med en viss möda ta oss in under bryggan. När jobbet var klart, ett par timmar senare, hade vattnet stigit så vi kom inte ut på det stället vi tagit oss in. Att vi tog oss ut vet jag bestämt, men hur - kommer jag inte ihåg.

Just nu har jag ett jobb som vaktmästare i Smögens missionskyrka på statens bekostnad. Svenska kyrkan på Smögen, missionskyrkan och Utpost Hållö bildade Hållö kapellförening och äger  tillsammans Hållö Kapell. http://www.hallokapell.com/ 

Under hösten har Kapellföreningen anlitat en firma som lagt in ett nytt golv i form av nån sorts   betong/flytspacket. Innan det nya golvet får beträdas i nån större omfattning skulle det stryckas ett par gånger med en primer. Missionskyrkans pastor Leif Larson, som på sätt och vis är min närmaste arbetsledare är också en drivande kraft i Hållö kapellförening. Han frågade om jag ville följa med ut och prima golvet och eftersom jag har båten i sjön var det ju lämpligt att ta min båt.

Det var mörkt på Fredagsmorgonen när jag kom ner till Thallatha och det var tre år sen jag var tvungen att tända lanternorna. Det röda ljuset på bilden till höger är ensefyrarna som leder in i Springets småbåtshamn och jag hade dom i aktern när jag gick ut. Dom leder samtidigt nästan rakt in på min plats. Kanske både för och nackdel. Fördel om jag själv kommer på natten när det är mörkt. Nackdel om det kommer nån stor båt som missar att svänga babord innan de når fram till min båt. Jaja - men man skall inte bekymra sig för hypotetiska frågor.

Skulle va på Smögen vid fiskhallen kl. 08.00. Det hade börjat ljusna en aning. Leif Larsson och min seglarkompis Erik Olsson, som också skulle följa med, kom på utsatt tid och vi satte kurs mot Hållö, en knapp distansminut bort. På ett skär strax öster om bryggorna på Hållö låg en ganska stor säl och i vattnet strax intill simmade en kut - sälunge. Dessvärre har jag bara mobiltelefonen att ta kort med för tillfället, så det kortet jag försökte ta på sälen skall vi bara glömma.

När vi lagt till vid sjöfartsverkets brygga gick vi upp mot fyrbyn. Den vägen är lite bättre att gå nu när det är halt på bergen. Sommartid bor det ju folk i husen och då går man den, med vita stenar, snitslade vägen runt.

För några veckor sen körde ett gäng tappra gubbar upp 70 säckar med betong. Man började med fyra säckar, men insåg efter ett par vändor att betydligt mindre mängd säckar per vända var nog. Mindre än en är ju lite svår om man vill ha upp säckarna hela. Vår grovarbetare på elverket som jag nämnde ovan Reinert Claesson allmänt kallad "Reis", en vis man, som alltid brukade alltid säga; "Liten börda tynger lång väg"

Nu var väl våra bördor inte särskilt tunga denna gången. Ett par målarrullar med skaft, ett par penslar och en spann. Att jag kom på efterkälken hela tiden berodde alltså inte på att min iphone var tung att bär, utan på att jag hel tiden envisades med att stanna för att ta en bättre bild än den jag tog strax innan.


Pastor Leif tyckte att jag skulle ligga på knä i kapellet. Jag var den ende av oss som hade inbyggda knäskydd i arbetsbyxorna. Sen vet han ju av erfarenhet att det inte händer så mycket när jag är i farten, så jag fick "spara" runt väggarna, medan han själv och Erik gick loss på de stora ytorna.





Leif är ju, förutom alla andra gåvor han har, en hejare på att fixa fika. Kaffe, med röd mjölk (ett internt skämt), krämbullar och sockerkaka fixade han snabbt fram när vi var klara med första omgången.

När den första strykningen hade torkat så att vi kunde gå in på den började vi med hallen, men lämnade en smal gång så vi kunde gå ut och in. När hela kapellgolvet var klart var hallen så torr att vi kunde sätta in alla stolarna där.

En kort båttur och jag kunde släppa av Erik och Leif på Smögen och sätta kurs mot Springet.

Det var ju ganska disigt så Hållö fyr såg man inte mycket av.

Det hade ju varit ganska dåligt väder några dagar innan. På Onsdagen blåste det upp mot 22 m/sek. Det var en hel del hummerfiskare ute som passade på att dra sina tinori det relativt fina vädret.

En norsk segelbåt mötte jag i Tångenrännan



Det var betydligt ljusare när jag när jag kom tillbaka till Springet än när jag gick på morgonen, även om det var disigt.

La till på platsen och la på mina fem ändar. Akterände och akterspring, två förändar och ett förspring. På sommaren har jag bara de ändarna. När det är dåligt väder på gång har jag en akteränd från en boj på babordssidan jag lägger på. Då det ju är höst la jag följaktligen på den änden.





Hade nästan inte hunnit ner i sittbrunnen förrän motorn stannade - konstigt - så har den aldrig gjort tidigare.

Med roddbåt på Vänern

Har inlett en ny epok i mitt sjöliv.

En av döttrarna har köpt en sommarstuga vid Vänerns norra strand. Till stugan hörde en plastbåt med aktersnurra. Svärsonen trodde att jag, med mina 50 år som seglare, möjligen var så pass kvalificerad att jag skulle kunna få följa med och hjälpa till att ta upp nämnda plastbåt. Helt säker var han dock inte. Han känner ju till min aversion mot aktersnurror.

Båten skulle bara köras ca 500 meter till den ramp som fanns. Den låg uppdragen på land och vi putade den i sjön. Johan, som svärsonen heter, hoppade i och fällde ner motorn när han kom ut på lite djupare vatten, kopplade tanken och pumpade fram bränslet. Sen blev det som det blev med "farbror Melker". Johan drog och drog, men motorn ville inte starta. Om det var för att Johan inte hade den "rätta knycken", vill jag låta vara osagt. Motorn hade starta direkt när han var ute och provkörde ett par veckor tidigare.

Efter en stund började Johan tröttna på att dra, varpå jag stoiskt sa;"jag kan ro". 

Vi bytte plats och Johan tog bil och släp och körde till rampen och jag greppade de fast insjöårorna och började ro söderut.

Jag har inte varit mycket på Vänern och definitivt inte  en roddbåt, så nu blev man en ny erfarenhet rikare.

Halvvägs till rampen fanns en brygga där en stolt seglare låg förtöjd. "Crescent skipper" hade jag för mig att modellen hette och efter att ha konsulterad båtfakta på Sailguid.com  och Googles är jag helt säker.

Höll på att ro förbi rampen.

Dock var det ing större svårigheter att ta sig iland när jag väl upptäckt mitt misstag. 

Johan kunde inte låta bli att gör ett försök till att starta snurran innan vi tog båten på land. Nu startade den på andra rycket.

Rampen var naturligtvis låst och och medan Johan försökte få tag på nyckeln, studerade jag omgivingarn och hittade en mycket vacker  svamp.

Är den inte fin - så säg!?

Nyckeln till låsen var snart fixad och vi kunde backa ner och dra upp båten.

En erfarenhet rikare - att ro på norra Vättern.

Det får mig osökt att tänka på en av mina favoritlåtar.

Hemôver

När jag lämnat Morön gjorde jag ett slag västerut. Kryss mot Väderöarna. Kollade så småningom väderleksraporten i SSRS väder-app. Det skulle bli skitväder med kuligvindar nästa dag. Varför ligga och kryss till Väderöarna och få skitväder därifrån och hem. Visserligen halvvind eller i varje fall bidevind med lätta skot.

Slog och ställde kursen mot Södra systern. En snabbt ihopsnickrad plan var att segla till Gluppö-basängen. Fanns det en ledig SXK-boj så lägga sig i den - annars segla vidare till Hamburgsund.

Norr om skäret och fyren "Södra systern" ligger skäret "Brodern" Betydligt mer undanskymd och okänd i förhållande till sin syster. Farleden in till Fjällbacka går in mellan "Brodern" och Södra systern. Skall man till norra infarten till Gluppöbasängen är det samma väg. 

Det var två bojar ledig och jag högg den ena. Fram på kvällen började det dåliga vädret, men jag hade det bra ombord.

Efter frukost släppte jag bojen och gick för motor ut genom det södra inloppet. När jag kom ut det trånga sundet visade min vindmätare på 16 m/sek och det var en del sjögång som i stort sett  bestod tills jag kom i lä för Lilla Hamburgön,

Hade helt glömt bort att ta några kort medan jag låg i Gluppöbasängen. Fotografen i mig vaknade inte till liv förrän vid Kiddön.

Det har hänt många gånger på mina seglatser norröver att när jag kommer till sundet mellan Hamburgön och Lilla Hamburgön att jag känner att nu är det färdigseglat och det är motorgång raka spåret hem. Denna gången hade jag bestämt mig för det redan innan jag tog bojen på Gluppö. 

Hornö Ränna.

En segelbåt utan mast låg i en av Kryssklubbens bojar vid Ulö-Dannemark. Transport till upptagningsplatsen!?

"Valö huvud" är ju ibland ett taskigt ställe att passera. Grund på insidan och grund på utsidan som ger en saftig rullning. Jag fick "bälhålla" mig och ta spjärn med fötterna mot bänken i dinetten för att inte ramla av förarstolen. Det är i varje fall gott att sitta inne och styra.

Man håller sig gärna upp mot prickarna i lovart utifall att. 

När jag nästan var över och i lä för Lyngö mötte jag en norrman på väg hemöver.

Täre sund. Går jag för motor går jag alltid den vägen. Passagen i sin helhet har totalt sett blivit bättre sen man la om prickarna öster om det grund som finns rakt akterut om Thallatha på bilden. Mötte en snipa som gick "gamla vägen"

Klockan började sig elva, det klockslag då "Bella Gästis" öppnar och jag gick in till Norra kajen i Hunnebostrand och la mig. Nån form av middag behövde jag ju ha.

Kan man säga att man "hänger på låsen" om man ringer exakt när de öppnade för att beställa en pizza? Det blev en av mina favoriter. "Scampi" Kräftor, sparris och hummersås. Att avnjutas direkt i kartongen - för att spara disk.

Efter middag blev det Sotekanalen.

Glömde naturligtvis att ta ett kort på bron, men det blev ett på norra inloppet och ett på södra.

"Sunnepinna" är ju också i regel den vägen jag tar. Fast i den trängre delen brukar jag fega ur och styra från den yttre styrplatsen. Man har bättre känsla och kontroll där.

Vacker pssage. Har man tur möter man ingen båt just i det trängst.

"Väståre sunt"

"Tångeränna"

Det känns alltid lika skönt när man kommer på hösten och pontonbryggan på "Tångens badplats" är borta. Omvägen runt Klåvholmen är inte lång - 0,4 distansminuter om jag inte minns fel - men ändå.

Hemmahamnen - Springets småbåtshamn, med sina tre nya pomtonbryggor. Färdigseglat för den här gången.

Å så var det det här med Väderöarna. Ja - det kan ju bli många fina dagar under hösten. Den som lever får the - påstås ju Lipton ha sagt.

Morön

Lämnade Ramsö strax för tolv. Rullade ut genuan och gick på slören söderut mellan Ramsö och Ramsökalven. Bilden är tagen från Ramsö.

Nordlig vind och svag som utlovat. Egentligen skulle jag hissat min genacker, men det är ju lite bök så jag hissade mitt pyttelilla storsegel i stället. Insåg som många gånger förr att det är ganska meningslöst. Bör kanske betrakta Thallatha mer som en "stagsegelskonare".

Tog ner "storseglet" och provade en annan tanke jag haft. Rullade ut bägge förseglen och la  mig på plattläns med kurs på Väderöarna. Fungerade, men si så där. Dels rullade det en aning och dels vred sig vinden fram och tillbaka. Dessutom måste ju Thallatha passas mycket noga på rodret. För motor och  i svaga vindar kan man inte lämna henne en sekund. Blåser det däremot 8 - 10 - 12 m/sek så kan man lämna rodret långa stunder.

För att köra med dubbla fockar behöver det nog blåsa en del. Genakern hade varit det rätta seglet för dagen.

Rullade in "kryssfocken" och la mig på slör med en kurs strax söder om fyren Svangen och farleden som leder in till "Tjurpannan". Vid Svangen hade vinden ökat så pass att det gick i över 4 knop.

Mojnade en del strax innan jag kom fram till "Tjurpannan". KBV psserade i god fart och på bra avstånd. Gick på utsidan fyren Väcker och gick sen leden på utsidan Pinnön och Otterön. Funderade på att ta natthamn i sundet mellan St Klövskär och Otterön, eller i en Kryssarklubbsboj på Musöältan.

Bläddrade lite i Kryssarköubbens "Västkustens naturhamnar" när jag fick se beskrivningen över Morön. Den allmäna informationen var knapphändig; "Natthamn i yttre skärgården". Hade precis passerat Svartskärsgrunds kummel och jag la kursen mellan Äggarn och Grötskär.

Man kan förtöja längs berget längst in i viken på nordostsidan av ön. Kryssarklubbens hamn och farledskommite har i sin skiss 58 39 80 markerat 6 egna bergöglor och två gamla förtöjningsringar. Den  yttre av de gamla förtöjningsringarna hade rostat av och var borta och den yttersta va kryssarklubbens bergöglor har nog aldrig ens funnits. Bara som en sakupplysning och absolut ingen kritik mot Västkutskretsens HAK-kommitte. De gör ett storartat ideellt arbete. (Tilläggas kan att jag inte köpt den helt nya utgåvan av "Västkustens naturhamnar - det kanske kommit en uppgradering som jag missat) Den innre av SXK`s bergöglor finns bakom ryggen på fotografen bakom en liten kulle.

Var dum nog att lägga mig för långt in. Hade jag tittat noga i SXKs skiss hade jag sett att från och med  den gamla förtöjningsringen så är vattendjupet 1,5 meter.

När det hade mörknat började Thallatha stöta i botten. Det hade väl blivit en aning lägre vatten. Tyckte inte det var läge att göra nåt åt. Thallatha är en stabilt byggd båt och varför skall en gammal "stöplebent" gubbe ut på klipporna i mörkret och förhala en båt. man bryter nog lårbenshalsen tids nog ändå.

Det finns ju en sång för varje tillfälle i livet. "Silvermåne över bergen" skulle väl passa här.          
http://ia600802.us.archive.org/17/items/SvenOlofSandberg-01-20/SvenOlofSandberg-SilvermneverBergen.ogg  Här med en för mig okänd artist

Efter att det blivit ljust och jag i lugn och ro fått ätit min frukost gick jag ut och förhalade båten. Hon stod gott med kölen på sandbottnen och jag orkade inte dra blir henne för hand. Inte med akteränden på vinchen heller. När jag backade med masinen rörde hon sig lite bakåt, men fastnade igen. Till slut med maskinen på full back och akteränden på vinchen där jag drog så mycket jag orkade, lossnade hon till slut och jag kunde förhala henne ut till ett bättre läge.

Stod på exakt samma plats när jag tog de bägge korten. Med höger klack på ett märke i berget. När Thallatha låg väl förtöj tog jag en promenad.

Alldeles intill där jag låg ha någon annordnat en grillplats med en väl använd eldring och en bänk av granit.

Ön är, som många öar i Bohuslän, mycket kuperad. I sydost finns en kulle från vars topp jag antog var ett bra läge att ta ett kort på viken och Thallatha. När jag står högst upp  denna kulle och tittar mig omkring kommer en visa, möjligen ett skillingtryck, som Margareta Källberg brukade sjunga - "Alpens ros" för mig.

http://www.youtube.com/watch?v=hlWTzUQUxco

Upp på alpen isbelaggda spira

dit ej någon mänsklig fot kan nå

där syns  alprosen sin stränglar vira

in i bergets högst belägna vrå.

Ove Törnqvist har ju skrivit en parodi på denna mycket soreliga visa där utgången blir mycket våldsammare fast tvärt om. "Alptoppens ros."
http://www.youtube.com/watch?v=Pyn_LQPybxk

Nu var det ingen Alpros som växte högt uppe på denna kulle. Visade bilden på blommorna, direkt i telefonen, för en kompis som är mycket duktig på blommor och han trodde det var Stinknäva.

Hur gick det då med bilden som jag klättrade upp på kullen för att ta? Inget vidare. Tog två bilder ifall den ena inte skulle bli så bra - bägge blev suddiga. Man ser dock hur viken ser ut och var den dubbade platsen är.

Gick upp till Moröns högsta punkt. Ön är prydd med tre kumlar.

I sydväst syntes Väderöarna. Har ju under veckan redan haft kursen dit fyra gånger. Då jag haft för avsikt att segla dit vindarna bär och det varit kryss två gånger så har jag valt andra mål efter hand. Tredje gången besutade jag mig för att segla längre norrut med tanke på det kommande vädret och utlovade vindriktningen och under gårdagen var det den taffliga plattlänsen som fick mig att lägga mig på en annan kurs. Men - skam den som ger sig.

Högt uppe på ön fanns det två dammar. Hur skulle det gå att plantera in näckrosor här? Och hur gör man?

Gick tillbaka till båten. Dags för middag. Hade några dar kört med gamla "varma koppen" som passerat "bäst före" datum för nåt år sen, som grund. Det där med att mat skall märkas med "bäst före datum" är bara barnsligt. Luktar och smakar mat bra är det ok att äta.

Det hade under min promenad på ön börjat komma båtar. Efter min deliciösa middag kastade jag loss, styrde ut ur hamnen, hissade segel och satte kurs på Väderöarna.