Hemôver

När jag lämnat Morön gjorde jag ett slag västerut. Kryss mot Väderöarna. Kollade så småningom väderleksraporten i SSRS väder-app. Det skulle bli skitväder med kuligvindar nästa dag. Varför ligga och kryss till Väderöarna och få skitväder därifrån och hem. Visserligen halvvind eller i varje fall bidevind med lätta skot.

Slog och ställde kursen mot Södra systern. En snabbt ihopsnickrad plan var att segla till Gluppö-basängen. Fanns det en ledig SXK-boj så lägga sig i den - annars segla vidare till Hamburgsund.

Norr om skäret och fyren "Södra systern" ligger skäret "Brodern" Betydligt mer undanskymd och okänd i förhållande till sin syster. Farleden in till Fjällbacka går in mellan "Brodern" och Södra systern. Skall man till norra infarten till Gluppöbasängen är det samma väg. 

Det var två bojar ledig och jag högg den ena. Fram på kvällen började det dåliga vädret, men jag hade det bra ombord.

Efter frukost släppte jag bojen och gick för motor ut genom det södra inloppet. När jag kom ut det trånga sundet visade min vindmätare på 16 m/sek och det var en del sjögång som i stort sett  bestod tills jag kom i lä för Lilla Hamburgön,

Hade helt glömt bort att ta några kort medan jag låg i Gluppöbasängen. Fotografen i mig vaknade inte till liv förrän vid Kiddön.

Det har hänt många gånger på mina seglatser norröver att när jag kommer till sundet mellan Hamburgön och Lilla Hamburgön att jag känner att nu är det färdigseglat och det är motorgång raka spåret hem. Denna gången hade jag bestämt mig för det redan innan jag tog bojen på Gluppö. 

Hornö Ränna.

En segelbåt utan mast låg i en av Kryssklubbens bojar vid Ulö-Dannemark. Transport till upptagningsplatsen!?

"Valö huvud" är ju ibland ett taskigt ställe att passera. Grund på insidan och grund på utsidan som ger en saftig rullning. Jag fick "bälhålla" mig och ta spjärn med fötterna mot bänken i dinetten för att inte ramla av förarstolen. Det är i varje fall gott att sitta inne och styra.

Man håller sig gärna upp mot prickarna i lovart utifall att. 

När jag nästan var över och i lä för Lyngö mötte jag en norrman på väg hemöver.

Täre sund. Går jag för motor går jag alltid den vägen. Passagen i sin helhet har totalt sett blivit bättre sen man la om prickarna öster om det grund som finns rakt akterut om Thallatha på bilden. Mötte en snipa som gick "gamla vägen"

Klockan började sig elva, det klockslag då "Bella Gästis" öppnar och jag gick in till Norra kajen i Hunnebostrand och la mig. Nån form av middag behövde jag ju ha.

Kan man säga att man "hänger på låsen" om man ringer exakt när de öppnade för att beställa en pizza? Det blev en av mina favoriter. "Scampi" Kräftor, sparris och hummersås. Att avnjutas direkt i kartongen - för att spara disk.

Efter middag blev det Sotekanalen.

Glömde naturligtvis att ta ett kort på bron, men det blev ett på norra inloppet och ett på södra.

"Sunnepinna" är ju också i regel den vägen jag tar. Fast i den trängre delen brukar jag fega ur och styra från den yttre styrplatsen. Man har bättre känsla och kontroll där.

Vacker pssage. Har man tur möter man ingen båt just i det trängst.

"Väståre sunt"

"Tångeränna"

Det känns alltid lika skönt när man kommer på hösten och pontonbryggan på "Tångens badplats" är borta. Omvägen runt Klåvholmen är inte lång - 0,4 distansminuter om jag inte minns fel - men ändå.

Hemmahamnen - Springets småbåtshamn, med sina tre nya pomtonbryggor. Färdigseglat för den här gången.

Å så var det det här med Väderöarna. Ja - det kan ju bli många fina dagar under hösten. Den som lever får the - påstås ju Lipton ha sagt.

Morön

Lämnade Ramsö strax för tolv. Rullade ut genuan och gick på slören söderut mellan Ramsö och Ramsökalven. Bilden är tagen från Ramsö.

Nordlig vind och svag som utlovat. Egentligen skulle jag hissat min genacker, men det är ju lite bök så jag hissade mitt pyttelilla storsegel i stället. Insåg som många gånger förr att det är ganska meningslöst. Bör kanske betrakta Thallatha mer som en "stagsegelskonare".

Tog ner "storseglet" och provade en annan tanke jag haft. Rullade ut bägge förseglen och la  mig på plattläns med kurs på Väderöarna. Fungerade, men si så där. Dels rullade det en aning och dels vred sig vinden fram och tillbaka. Dessutom måste ju Thallatha passas mycket noga på rodret. För motor och  i svaga vindar kan man inte lämna henne en sekund. Blåser det däremot 8 - 10 - 12 m/sek så kan man lämna rodret långa stunder.

För att köra med dubbla fockar behöver det nog blåsa en del. Genakern hade varit det rätta seglet för dagen.

Rullade in "kryssfocken" och la mig på slör med en kurs strax söder om fyren Svangen och farleden som leder in till "Tjurpannan". Vid Svangen hade vinden ökat så pass att det gick i över 4 knop.

Mojnade en del strax innan jag kom fram till "Tjurpannan". KBV psserade i god fart och på bra avstånd. Gick på utsidan fyren Väcker och gick sen leden på utsidan Pinnön och Otterön. Funderade på att ta natthamn i sundet mellan St Klövskär och Otterön, eller i en Kryssarklubbsboj på Musöältan.

Bläddrade lite i Kryssarköubbens "Västkustens naturhamnar" när jag fick se beskrivningen över Morön. Den allmäna informationen var knapphändig; "Natthamn i yttre skärgården". Hade precis passerat Svartskärsgrunds kummel och jag la kursen mellan Äggarn och Grötskär.

Man kan förtöja längs berget längst in i viken på nordostsidan av ön. Kryssarklubbens hamn och farledskommite har i sin skiss 58 39 80 markerat 6 egna bergöglor och två gamla förtöjningsringar. Den  yttre av de gamla förtöjningsringarna hade rostat av och var borta och den yttersta va kryssarklubbens bergöglor har nog aldrig ens funnits. Bara som en sakupplysning och absolut ingen kritik mot Västkutskretsens HAK-kommitte. De gör ett storartat ideellt arbete. (Tilläggas kan att jag inte köpt den helt nya utgåvan av "Västkustens naturhamnar - det kanske kommit en uppgradering som jag missat) Den innre av SXK`s bergöglor finns bakom ryggen på fotografen bakom en liten kulle.

Var dum nog att lägga mig för långt in. Hade jag tittat noga i SXKs skiss hade jag sett att från och med  den gamla förtöjningsringen så är vattendjupet 1,5 meter.

När det hade mörknat började Thallatha stöta i botten. Det hade väl blivit en aning lägre vatten. Tyckte inte det var läge att göra nåt åt. Thallatha är en stabilt byggd båt och varför skall en gammal "stöplebent" gubbe ut på klipporna i mörkret och förhala en båt. man bryter nog lårbenshalsen tids nog ändå.

Det finns ju en sång för varje tillfälle i livet. "Silvermåne över bergen" skulle väl passa här.          
http://ia600802.us.archive.org/17/items/SvenOlofSandberg-01-20/SvenOlofSandberg-SilvermneverBergen.ogg  Här med en för mig okänd artist

Efter att det blivit ljust och jag i lugn och ro fått ätit min frukost gick jag ut och förhalade båten. Hon stod gott med kölen på sandbottnen och jag orkade inte dra blir henne för hand. Inte med akteränden på vinchen heller. När jag backade med masinen rörde hon sig lite bakåt, men fastnade igen. Till slut med maskinen på full back och akteränden på vinchen där jag drog så mycket jag orkade, lossnade hon till slut och jag kunde förhala henne ut till ett bättre läge.

Stod på exakt samma plats när jag tog de bägge korten. Med höger klack på ett märke i berget. När Thallatha låg väl förtöj tog jag en promenad.

Alldeles intill där jag låg ha någon annordnat en grillplats med en väl använd eldring och en bänk av granit.

Ön är, som många öar i Bohuslän, mycket kuperad. I sydost finns en kulle från vars topp jag antog var ett bra läge att ta ett kort på viken och Thallatha. När jag står högst upp  denna kulle och tittar mig omkring kommer en visa, möjligen ett skillingtryck, som Margareta Källberg brukade sjunga - "Alpens ros" för mig.

http://www.youtube.com/watch?v=hlWTzUQUxco

Upp på alpen isbelaggda spira

dit ej någon mänsklig fot kan nå

där syns  alprosen sin stränglar vira

in i bergets högst belägna vrå.

Ove Törnqvist har ju skrivit en parodi på denna mycket soreliga visa där utgången blir mycket våldsammare fast tvärt om. "Alptoppens ros."
http://www.youtube.com/watch?v=Pyn_LQPybxk

Nu var det ingen Alpros som växte högt uppe på denna kulle. Visade bilden på blommorna, direkt i telefonen, för en kompis som är mycket duktig på blommor och han trodde det var Stinknäva.

Hur gick det då med bilden som jag klättrade upp på kullen för att ta? Inget vidare. Tog två bilder ifall den ena inte skulle bli så bra - bägge blev suddiga. Man ser dock hur viken ser ut och var den dubbade platsen är.

Gick upp till Moröns högsta punkt. Ön är prydd med tre kumlar.

I sydväst syntes Väderöarna. Har ju under veckan redan haft kursen dit fyra gånger. Då jag haft för avsikt att segla dit vindarna bär och det varit kryss två gånger så har jag valt andra mål efter hand. Tredje gången besutade jag mig för att segla längre norrut med tanke på det kommande vädret och utlovade vindriktningen och under gårdagen var det den taffliga plattlänsen som fick mig att lägga mig på en annan kurs. Men - skam den som ger sig.

Högt uppe på ön fanns det två dammar. Hur skulle det gå att plantera in näckrosor här? Och hur gör man?

Gick tillbaka till båten. Dags för middag. Hade några dar kört med gamla "varma koppen" som passerat "bäst före" datum för nåt år sen, som grund. Det där med att mat skall märkas med "bäst före datum" är bara barnsligt. Luktar och smakar mat bra är det ok att äta.

Det hade under min promenad på ön börjat komma båtar. Efter min deliciösa middag kastade jag loss, styrde ut ur hamnen, hissade segel och satte kurs på Väderöarna.

Ramsö

Det blåste en del på natten. Trotts att jag aldrig draggat när jag legat på svaj för eget ankare blir sömnen en aning orolig. Efter en tidig frukost lättade jag ankar, gick ut på fritt vatten och rullade ut Genuan. Sydvästlig vind. Prognosen lovade nordlig nästa dag. Då jag hade tänkt "segla dit vindarna bär" i största möjlig utsträckning, var Ramsö ett lämpligt mål för dagen. Fick i huvudsak slör och halvvind. Det låg en segelbåt i hamnen när jag kom.

För att sträcka på benen och ryggen med för den delen, tog jag en promenad till badplatsen i öster. Badplatsen ligger starx intill Ramsö´s fotbollsstadion och för att komma dit går man först norrut. När vägen delar sig tar man till höger. Trotts att jag varit där förr trodde jag att jag gått fel. Till synes kom man in på en tomt. Det visade sig dock att stigen svängde brant höger och försvann in i snårskogen.

Alldeles nedanför fottbollsplanen ligger badplatsen. En härlig sandstrand i söderläge. En skyllt informerar att man inte får dra upp båtar på stranden. Det fnns också bojar ute i vattnet som spärrade av. Just den delen där vattnet möter sanden är inte så stort, så om man drog upp båtar blev det inte mycket plats kvar för badande.

Mellan sandstranden och fottbollsplan växte kaprifol upp efter berget. Kunde bra inte bli att ta ett kort på denna Bohuslänska landskapsblomma. Texten från sången "Bohuslän" som jag har i en inspelning med Sonya Hedenbratt, kom för mig. "Här blommar två gånger kaprifolen" 

Tyvärr hittade jag inte nån inspelning med Sonya Hedenbratt på You Tube men väl en med Usidom Wholin. http://www.youtube.com/watch?v=LiMld2a5pv4    

Har aldrig hört talas om denne Usidom Wholin, men Sydsvenskan berättar en intresant historia http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/usidom-wohlin-bohuslan/  En härlig röst har han i varje fall.

Bohuslän

Här slår en våg.
Här finns en häll.
Här brinner mareld i sensommarkväll.
Här sliter vinden i tåg och grenar.
Här slipar vattnet strandens stenar.

Här skriar truten i morgon timman.
Här dansar älvor i afton dimman.
Här fylls ditt bröst av doft från tång.
Här sjunger fåglar havets sång.

Här svänger flickorna stolt på kjolen.
Här blommar två gånger kaprifolen.
Här splittar hemfiskarn sina garn,
berättar sagan för barnbarns-barn.
Om Bohuslän.

Här splittar hemfiskarn sina garn,
berättar sagan för barnbarns-barn.
Här svänger flickorna stolt på kjolen.
Här blommar två gånger kaprifolen.
I Bohuslän

Tillbaka i hamnen tog jag mig en titt på anslagstavlan. Det fanns fyra badplatser om rekommenderades. "Sân bukte" i öster -  där jag kom ifrån. Ett ställe i sydost, där jag troligtvis var förra gången jag var på Ramsö. "Skippsbukte" i sydväst och "Nol på sân" där jag också varit tidigare.

Sen rekommenderade man nåt som jag inte kommer ihåg vad det var, men man skulle gå på hällorna söderut från "Skippsbukte".

Vid anslagstavlan kom jag i samspråk med en norrman som hade hus på ön.

Tog mig "en lutare" i förpikskojen på Thallatha. Laddningen till min bärbara dator hade slutat att fungera - trodde jag - men jag hade en android läsplatta som jag lite försiktigt hade börjat använda som plotter. Så lite internettande blev det. Försökte också skriva lite blogginlägg, men det var inte alls enkelt, även att det gick lite bättre efterhand. Att få dem så klara att det gick att publicera dem klarade jag dock inte av.

Efter middagen, som bestod av dubbel portion "Varma Koppen" med "bäst före datum" 2011, smörgås och korv, gav jag mig ut på vandring igen. Badplatsen i "Skippsbukte" kunde ju va ett lämpligt mål. 

"Förbi sjöboden på hamnens södra sida, ta till vänster innan trappan" stod det på anslagstavlan. En dålig stig ledde dit. Ganska bött med en del utlagda plankor och brädor att gå på. En hel del mogna björnbär fanns det dock att trösta sig med.

Det där med att man skulle fortsätta söderut på hällorna fanns kvar i mitt huvud, men inte varför. 

En vit bergart som trängt upp i en spricka i berget? Kvarts? Eller kullerstenar i en mängd olika färger och storlekar? Tänk om man visste varifrån de kom från de olika stenarna! Tycker i varje fall att de är vackra.

Eller möjligen en vacker blomma som växte i en spricka i urberget? Nej det var säkert inte det som hänvisningen gällde - den fick jag som bonus.

Som ofta när jag promenerar i det Bohuslänska landskapet blir vägen mer och mer oframkomlig. Denna promenad var inget undantag. Till slut hade jag i varje fall lyckats ta mig till den södra viken på Ramsö. En kullerstensstrand och vrakvik där hela Skagerak ligger på.

Att det hade varit människor hör före mig det framstod klart. Någon hade byggt en soffa och ett bord av vrakved. Riktigt gedigna möbler som nog hade stått emot många stormar. Bordet var kanta med en vit tross med inslag av svart. Satte mig på soffan och tittade ut över havet och njöt.

Några meter bakom soffan hade nån byggt en "hytta" (som vi kallade den typen av byggnad som vi byggde när vi var barn) Det var en redig hytta, men stadd i förfall. Det var många år sen den byggdes, men den hade varit en utmärkt "sommarstuga" med ganska ogenerat läge på den tiden det begav sig.

Började gå tillbaka mot hamnen, men valde naturligtvis att försöka hitta en annan väg tillbaka än den jag kom - tyvärr. Viken var ett stort kullerstensfällt och där kullerstenarna mötte berget hade någon rest ett ett enklare skydd.

Till att börja med var den vägen jag hittade över bergen lätt att gå, men ju längre norrut jag kom desto besvärligare blev det. Raviner och i stort sett ogenomträngliga snår. Till slut kom jag i varje fall ner till Skippsbukte och kunde gå på en någorlunda banad stig.

Det hade kommit en segelbåt till medan jag var ute och "sprang i bergen". Dödstrött stupade jag i kojen. Efter ett par timmar kom hamnkaptenen Bert Dabe för att ta upp hamnavgiften. Vi hade som alltid en trevlig pratsund. Sen la jag mig och sov gott hela natten.

När jag vaknade på fredagsmorgonen var det ingen vind. Nordanvinden skulle komma fram på förmiddagen och jag bestämde mig för att ta ytterligare en promenat på Ramsö. Denna gången ställde jag kosan norröver med badplatsen längst i norr som mål.

När jag kom en bit norröver fick jag se skylten som visade mot gamla hamnen. Där hade jag inte varit tidigare, så jag gick den vägen. När jag nästan var nere i hamnen upptäckte jag att jag saknade min glasögon. Antingen hade jag glömt dom i båten eller så hade jag tappat dom på vägen. Jag fick försöka klara mig utan dom och leta på vägen hem. Billiga läsglasögon, men jag kan inte läs utan dem.

Det var en liten mysig grund hamn för småbåtar. Kajen/bryggan i inloppet var tillbyggd i inoppet så där fanns det lite större djup för mindre fiskebåtar. På väg tillbaka blev jag tilltalad av ett par som satt satt på en bänk utanför ett hus. Hör ju fruktansvärt dåligt och när jag  i huvudsak är själv brukar jag ta "semester" från hörapparaterna. Det var norrmannen jag träffade vid anslagstavlan. Hans fru var från Ramsö. Talade lite om den gamla hamnen. Det var de mindre båtarna man hade i hamnen. De större låg på svaj i lä för skäret på utsidan hamnen.












Badplatsen i norr "Nol på sân" har två sandstränder. Inte lika fina som de två andra, men ändå.

Stigen från och till badplatsen går genom en tall som omsluter stigen som en portal. Vilket ord jag skall välja för att beskriva känslan - trolsk kanske. Tittar man på några synonymer så hittar man förtrollande, overkligt, sagolikt, mystiskt, hemlighetsfullt.  Trolskt var nog ordet.  






När jag ändå var längst upp i norr måste jag ju bara gå till näckrosdammen med de röda näckrosorna. Hade ett äpple med mig och jag satte mig på berget och åt mitt äpple och tittade på blomorna. Plötsligt fick jag se att en blomma rörde sig. Den hade börjat öppna sig för den stigande solen och värmen. Satt kvar ett par timmar och njöt över företeelsen. Det gick ganska sakta, men man kunde emellanåt se hur de rörde sig. Tog ett och annat kort - ganska många faktiskt.

Så kom den utlovade nordanvinden. Den är som bekant "kall från vilket håll den än kommer". Började gå tillbaka till båten. 

När jag kom dit där jag saknade mina glasögon började jag leta. På ett kabelskåp låg glasögonen prydligt upplagda. Nån hade hitta dem och lagt dem så att de gick enkelt att hitta. Tack du okände.

När jag kom tillbaka till båten hade de andra segelbåtarna gått. Gjorde mig och båten klar för avgång. Några svalor slog sig ner på pulpits och mantåg. Tog ett kort inifrån däcksslongen. När jag gick ut på kajen för att få en bättre bild, flög de sin kos.

http://thallatha.blogspot.se/2010/02/dar-nackrosen-blomma.html