måndag 1 april 2013

April, April

"visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?"


Ja så börjar börjar en dikt av Karin Boje. 


Om nu någon till äventyrs skulle tro att jag är kulturell bevandrad så kan jag genast ta vederbörande ur den villfarelsen. Jag känner mig nog mer befryndad med min arbetskompis Sten Erik Hedlund. Det är den glade mannen som står i dörröppningen med grön hängslebyxor. ( Den andre, som sitter, är inte mycket att bry sig om. Han är en sån där underlig person, som liksom jag, är inbiten seglare) 


Sten Erik var med i byggnadsnämnden i Sotenäs kommun. De behandlade ett ärende där en gammal dam, som bodde ett mycket gammalt hus, ville byta ut de ruttna fönstren till moderna do. Det innebar en sån stor förändring att det krävdes byggnadslov. Statsarkitekten tyckte att detta var förfärligt att förstöra ett gammalt hus på det sättet. Sten Erik tyckte att hon skulle få sätta in moderna mycket bättre och billigare fönster än att tvingas sätta in specialgjorda mycket dyrare och sämre fönster, bara för att nån badgäst skulle gå förbi och tro att det var genuint.

Detta fick statsarkitekten att kalla Sten Erik för "Kulturens dödgrävare". Ett epitet som han var mycket stolt över.

Nu skall jag väl inte göra nån större analys av Karin Bojes dikt. Man kunde ju i så fall hamna här.


Vintern har ju varit lång. Många har haft problem med att sjösätta när man tänkt, på grund av att inte isen har gett sig, och debattens frågor har gått höga på de olika båtforumen på internet. Att våren dröjt beror nog på helt andra orsaker än "att det gör ont när knoppar brister"

Seawolf, Magnus Sterky,  som är en kunnig och trovärdig man, skrev i en  tråd på MG om "Isläget på Västkusten" så här.
"Den globala uppvärmningen har orsakat att havsisarna runt Arktis har minskat MYCKET KRAFTIGT. Det är inte osannolikt att detta i sin tur leder till att kall arktisk luft genomsnittligt stömmar mera åt skandinaviens håll än tidigare. I så fall är de senare årens kalla vintrar och dassiga somrar ett resultat av den globala uppvärmningen, inte ett bevis på tvärtom. Kom ihåg att Stockholm trots allt ligger på samma latitud som södra Grönland !
Det har blivit varmare, därför har vi fått det kallare.
Sen finns det ju andra som har helt andra åsikter


Fick för länge sen en förfrågan om vi kunde ta min båt och gå ut till Hållö för en tillsyn av kapellet där, som vi gjorde i början av Januari. Just då var isläget ganska omfattande i Springets småbåtshamn. Säkert en 100 meter fast is. Nån veckas kulingvindar med ostlig vind fick den fasta isen att  minska till ca 50 meter, men eftersom det var östanvind blev isflaken och issörjan liggandes kavar på utsidan den fasta isen.

Jag jobbar ju som vaktmästare i Smögens missionskyrka och pastorn där, Leif Larsson, är ju ordförande i Kapellföreningen, som äger kapellet. På Tisdagen talade vi om möjligheten att ta oss till Hållö. det skulle va ett arrangemang där på Fredagen efter påsk. Man skulle i och för sig göra det lilla som skulle göras när man kom ut, men det hade ändå vart bra att få en liten koll innan. Att min båt skulle va tillgänglig för transporten kunde jag ju inte lova, men det finns ju fler båtar i sjön.

Man är ju både envis och halvstarrig, så jag tog med mig min dränkbara länspump ner till båten på Tisdagskvällen före påsk (26/3 2013). Har ju lite värme på i båten och hon fryser i stort sett aldrig fast. Är ju ofta i båten vintertid, även om det i år inte blivit något gjort, men är ju ändå där nästan dagligen bara för att kolla. Bara att man kliver ombord gör ju en rörelse i båten som öppnar upp eventuell is runt. 


Vis av skadan från det året jag tinade loss min bohusjulle, "Lilla Hjärtat", satte jag fast min dränkbara länspump på en bräda. Brädan hindrar ju pumpen från att vrida sig. Det gjorde den första gången jag använde den och trasslade in sladden och den lina jag fäst i pumpen för att slippa lyfta pumpen i sladden, med andra linor som låg på botten. Dessutom sög ju pumpen till sig en lina som fastnade i pumphjulet och stoppade pumpen. Hade därför lagt ett myggnät av plast runt pumpen. 


När jag satte fast pumpen på brädan, satte jag den nån halvmeter upp, så att pumpen inte skulle hamna direkt på botten utan en bit över. Det är ju bara frågan om att få cirkulation på vattnet. Vattnet på botten är nog en aning varmare än det strax under isen.

Det var ingen svårighet att få ner pumpen mellan iskanten och Thallatha´s akter. 



När jag kom ner till båten på Onsdagseftermiddagen fanns det en vak med öppet vatten, ca en meter akter om Thallatha. Startade motorn och backade mot iskanten i hopp att med våld kunna bryta ytterligare en bit. Det är möjligt att jag kom nån liten bit - 15/20 cm. Trotts ett par försök var det bom stopp. Förtöjde Thallatha mot iskanten. För att få ner pumpen tog jag en bräda och försökte slå ett hål i isen. Det var helt omöjligt. Isen var för tjock. Hur tjock vet jag inte, men den var nog minst 20 cm om inte mer.

låringen på babords sida fanns det ett sånt avstånd mellan iskanten och skrovsidan fanns ett sånt avstånd att jag kunde få ner pumpen.


På Torsdagseftermiddagen hade det blivit en lite öppet vatten akter om Thallatha, men naturligtvis mest babord, där pumpen satt.







Placerade pumpen i aktern men en aning åt styrbord. Thallata har ju ett kosterskrov. Dvs hon är spetsig både i för och akter om än lite rundare i aktern än i fören. Förhalade ut till iskanten.







Det var så klart vatten, och när Thallatha nu kommit några metar akterut kunde jag tydligt se stenen som hon brukar stå på när vattenståndet är 40 cm under medelvatten. Möjligtvis är det urberget. Grävmaskinen som muddrade hamnen för några år sen gjorde ett försök att gräva bort den, utan att lyckas.





Ett dygn senare, Fredagseftermiddagen hade det öppnat sig betydligt mer vatten på ett dygn än det gjort tidigare. Misstänker att isen smälter på undersidan ganska långt in under isen pga att vattenrörelsen. Då blir ju isen i iskanten inte så tjock att smälta bort. 






Förhalade ut Thallatha så långt det gick för att jag skulle kunna komma iland. Behövde en vak som sträckte sig länger akterut, för att jag skulle kunna vända båten, så pumpen fick fortsätta jobba akterut.







På Påskaftonen hade jag fått upp en tillräcklig stor vak akterut så jag vred Thallatha´s akter så mycket det gick åt babord och flyttade över pumpen till babords låring.







Påsk är ju en tid när det är många bekanta  hemman i Kungshamn och den närmsta omgivningen från när och fjärran, och det blir en del besök och kaffedrickande mm. Smet i alla fall ner till båten efter eftermiddagskaffet på påskdagen. Tyckte inte det skulle va omöjligt att få runt båten.  

Lossade alla förtöjningar utom den änden som gick till den inre stolpen på styrbordssidan. Den fick bli ett akterspring. Backade på akterspringet och det gick att vrida den så fören precis klarade stolpen på babordssidan. 






När skrovet tog i iskanten försökte jag gå framåt och det gick något. I alla fall så mycket att jag kunde förhala mig så jag fick fören riktad ut åt hamnen. En PP-lina som satt på en liten kula, begränsade hur långt jag vågade gå akterut. Inte kul att få en lina i propellern i det här läget.
Gav järnet och körde fram mot iskanten, men kom bara några få meter. Backade tillbaka och kom i ett bättre läge i förhållande till kulan och PP-linan. Tog sats och gav järnet på motorn igen. Kom ungefär halvvägs till öppet vatten när det tog stopp.

Backade tillbaka. Kollade att temperaturen på motorn inte var onormalt hög. Det var ok. Full maskin framåt och jag fick upp bra fart innan jag kom till den obrutna iskanten. Båten hävde sig upp en aning på isen och tryckte ner den men  fortsatte framåt om än med allt minskande hastighet. Där det tog stopp förra gången var nog där isen var som tjockast. Båten fortsatte framåt med minskade hastighet, men till slut var vi igenom och kunde styra ut på öppet vatten. 


Efter ett ärevarv i Tångenhamnen gav jag full maskin och styrde in i iskanten igen på väg tillbaka till vinterplatsen. På vägen i gick det betydligt lättare att bryta lite bredare ränna.







När jag förtöjt hade västanvinden och lite propellervatten från Thallatha nästan rensat den nybrutna ränna från isflak. I morgon är det säker helt isfritt i rännan.





Tog en sväng till båten för att kolla på annandagens förmiddag.
Alla isflak som fanns i rännan igår hade försvunnit med den måtliga västanvinden. Det har visserligen bara varit ett par minusgrader i natt, men hela rännan var täck av nykast och även ytterligare en 50 meter ut i hamnen. Men det kan ju inte bli så mycket värre  på denna sidan av midsommar, än att jag kan ta mig ut.


Om inte nått annat sätter käppar i hjulen kan det kanske bli en tur till Hållö på Torsdag.
Men jag blev lura på en tur med båten den första april - jag tog den tänkta turen redan sista mars.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar