torsdag 12 april 2018

Båtmässan i Stockholm 2018

Jo jag åkte faktiskt dit också - trots att jag varit på Båtmässan i Göteborg en månad tidigare. 

Fast mest  besökte jag Stockholmsmässan för att träffa min kompis - en Ruskig prick.

Å så köpa Sardiner i olja.



Nu kan man ju inet åka till Stockholm bara för att gå på båtmässan, men jag har ju lite annat jag kan göra. Tex jobba lite på min stuga. Hann ju inte riktigt olja färdigt fasaden på huset i höstas och nu var det ju inte lämpligt heller - nån morgon vardet 16 minusgrader. Reservjobbet under vintern har varit att kila bort lite berg på uppfartsvägen - mest för att få material till den trappväg jag skall bygga. Så blir det ju lite bredare där det är som trängts.



En eld både värmer och spräcker sönder berget.



Det inte elden tar, får man försöka få loss med spräckkilar. 

I det versiga berget som är vid min stuga vill till en kobination av bägge.


Båtmässa då.

Jag brukar alltid parkera på den närmsta parkeringsplatsen när man kommer norrifrån och gå in bakvägen, Till skillnad från min kopis som alltid vill gå i huvudantren.

Går man in bakvägen har man ju två möjligheter - precis som om man går i i huvudantren. Antingen kan man gå in längst bak i A-hallen, där alla båtarna finns, eller så kan man gå in längs bak i C-hallen, där tillbehören finns.

Tittade in längst bak i A-hallen och konstareade att som vanligt var det bara felkonstruerade båtar som man fyllt upp denna delen av hallen med.



Efter att ha konstaterat detta vände jag snabbt och gick mot C.hallen i stället.

När jag var på båtmässan i Stockholm och alla tidigare år jag varit där, har det stått utställare långt ut i koridoren, I år fanns det bara ett par kajaker där.

Sen hade man fyllt bakre delen av C-hallen med båt jag tror att man kallade "vattenlek".

Fick nästan genast känslan att båtmässan minskat en hel del. Hade fått samma känsla i Göteborg.


Veteranbåtar fanns det ju en del i den bakre delen av C-hallen.


Livbåt i form av en ångbåt kanske inte är så dumt, men egentligen borde det väl va tvärt om.



Båtens namn: 
Stimmaren
Årtal då den fick sitt namn: 
1993
Tillverkare: 
Sven Jönssons Varv, Täby (radhustomt)
Tillverkningsår: 
1993
Hemmahamn: 
Åkersberga
Skrovtyp: 
Ådskär 26, ångslup, snipa plast klink,
Skrovmaterial: 
Plast, mahognyöverbyggnad
Största tillåtna passagerarantal: 
8
Skrovets längd över allt (LÖA): 
8000 mm
Skrovets längd i vattenlinjen: 
7500 mm
Skrovets bredd: 
2650 mm
Hastighet: 
5.0 knop
Djupgående: 
800 mm
Deplacement: 
2.8 ton



En del modellbåtar.





E pene plastsnipa fanns det ochså i C-hallen



Bergkilarna som jag laggt märke till i Göteborg fanns ju också utsällda.

https://www.smartasaker.se/sv/artiklar/bergskilen.html
Annars var det ju de vanliga utsällarna. Tyckte  att det var tunt och tråkigt.


Kläder och telfonförsäljare mm mm.


Alldeles vi utgången till huvudantren stod denna vackra träsnipa utställd.



Fast det var inte träsnipan som var huvudbudskapet, utan reklam för elmotordrift.
Snipan var väl mera lockbete.

På väg mellan C- och A-hallen tog vi oss en kopp kaffe.


Första som kom i blickfånget var en gummibåtsförsäljare. Min gode vän har problem med sin gummibåt. Pyspunka på ett taskigt ställe. Han har försökt att täta läckan med lagningslappar, men får inte det hela tät. Själv lyckades jag riva upp ett hål på min gummibåt, när jag skulle lasta den på en släpkärra för att köra hem den i höstas. Hade lite för brått och det var ett vasst hörn på kärran som fastnade i gummibåten. Samtalet med gummibåtsförsäljaren komm att handla om reparation av dylika problem.


En suddig bild på en man som sitter på en "Stenkista".
Om stenkistan var ett utställningsobjekt eller om den bara stod där för att fylla ut en tom plats var inget som jag ägnade en tankeå - då.



Stenkistan strax bredvid var ju en viss kontrast till denna moderna skapelse av segelbåt.
Förr var det ladugårdörrar som var breda.
Nu är det väl nästan ingen som vet vad en ladugårdsdörr är.


En kul grej som stack ut var denna självseglande båt.
Ett KTH-projekt.
Tjejerna som stod i montern var från Spanien. Syns vid fören och strax till vänster där om.



Lite mer lättförstålig text på svenska.



Sen fanns det ju ytterligar helt ointresanta oformliga skapelser.


En del stora schabrak från kända tillverkare.


Även ett hemmabygge - den stora vita båten med blå rand.


Talar man med försäljare och ägare till Hallberg Rassybåtar, så protesterar de mot att jag kallar dem för hemmabygge. Detta trotts att de är byggda hemma. Jag ser fabriken där skroven och det tunga jobbet görs från fönstren i mitt hus. Alltså är det hemmabygge. De är ju byggda här hemma i Kungshamn. Nu är ju alla så indoktrinerade att de inte förstår detta, utan menar att båtarna är byggda på Ellös. Det är ju en sanning med modifikation. 


Båtarna byggs på Hallberg Rassys skrovfabrik som ligger på Kullgrens Enkas gamla område. 
Sen körs de med lastbil till Ellös, där man skruva på en massa dyr "lull"

Nå ja - egentligen skit samma.
Kompisen och jag gick i alla fall ombord i denna skapelse. Visst var det ett snyggt arbete djupt där nere i "källaren". Tur att man inte har en båt av den storleken.

Att ta sig uppför trappan mitt i bild var inget problem ens för mig. Att ta sig ner igen var betydligt värre. Man hade kanske monterat den för att sålla agnarna från vetet. Har man svårt att ta sig ner för de lutande trappstegena, så är man inte i skick att ha en dylik båt.


Var tvungen att ta en sväng om min "Nya segelmakare".

Vi har ju tom haft tre segelmakare här ute i Sotenäs.

Ärevördiga Syversens, 
Piratsegel - som startades av två fd anställda på Syversens och Bobo Syversen.

Piratsegel sydde segel i Kungshamn en kort period.

Bobo tillsammans med pappan Ingemar i väldigt många år.
Bobo reparerade mina segel och sydde ett nytt storsegel till havsfidran under de ca 20 åren som han verkade som segelmakare på Smögen:

Nu har det sluta med erksamhet i Sotens allihop.

När jag behövde få reparerat mina försegel, blev det Gransegels loft i Åkersberga som uppdraget.
Dom är lika bedrövliga på att hålla utlovade tider som Bobbo var.

Bobbo kunde säga att seglen skulle va klara om 14 dagar när han tog emot dom för nån mindre reparation. Sen ringde han samma dag och sa att jag kunde komma och hämta seglen. Han gorde jobbet direkt, medans han ändå hade dem utdragna på golvet, så slapp han att lägga ihop dem. 

Dessa lata hantverkare.

Det var lika illa med Gransegel. Jag lämnade dem i slutet på November. Seglen skulle i alla fall inte bli klara före jul. Två dar senare kom ett mail, att seglen var klara. De tyckte det var lika bra att göra jobbet när de ändå hade seglen utdragna på golvet. Då slapp de lägga ihop dem en extra gång.


Sen var det lite olika båtar med segel.


Därefter var det bara motorbåtar - såna som det går 12 på ett dussin.

Gick vägen om Kryssarklubben.

Till min förvåning hade de föredrag i sin monter - som på den gamla goda tiden.

Det föredraget vi hamnade mitt i, handlade om Hollands kanaler.

Det första jag började gå på båtmässan i Stockholm, hade SXK föredrag i sin monter. 
Jag valde dag efter vilka föredrag som hölls. Brukade ta mig en paus och en kopp kaffe och lyssna på ett par utvalda föredra under mässdagen. Sen slutade man med detta. Tydligen har detta återuppstått igen. Besökarna saknade nog föredragen, även om var och ett inte var helt välbesökt.

Skall jag besöka båtmässan i Stockhol igen, så skall jag taima in besöket med SXK`s föredrag.


Sen var det dags att dra sig hemmåt.

Ett besök i matavdelningen så här på slutet.

I Göteborg köpte jag älg, ren, vildsvin och ett par andra korva. De hade en strykande åtgång.

Är fanns det en försäljare av korv från Australien. Det lät spännande.
Inhandlade kägurukorv och getkorv och ett par andra som jag inte kommer ihåg vad det var. Alla såg ganska lika ut. På hemvägen åkte jag om vår ICA-affär i Brottby och handlade lite annat av livets nödtorft. När jag öppnade bildörren efter affärsbesöket var det en besynnerlig, ite helt angelägen doft. Samma doft kom sen från kylskåpet där korvarna hamnade. tanken slog mig att det luktade get. Om det var nån skillnad i smaken kan jag inte påminna mig. Invändigt såg korvarna lika dana ut och de gav heller ingen stor längtan att i framtiden köpa fler dylika korvar, speciellt inte med tanke på priset.



Nej - man får satsa på säkra kort.

Sadiner i olja. Nu fanns det två olika, så jag köpte en kartong av varje.


Vet inte om båtmässorna börjar ha överlevt sig själv. Eller så börjar det riktiga båtintresset svalna.

Jag har ju intresanta saker att falla tillbak på. Betvinga mit berg med eld och våld.



















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar