Värre än arbete

Hade en arbetskompis som alltid brukade säga;

"Det finns en sak som är värre än arbete - onödigt arbete".

Det finns ju ett uttryck som säger;"Han visste inte hur rätt han hade". Det är jag övertygad om att arbetskompisen visste, och säkert av egen erfarenhet. Det är ju en sak att förstå en sanning - en helt annan sak att kunna uttrycka det.

"I alla fall och i fockfall" (som min frus morfar brukade säga) 

Har ju legat på en tillfällig plats med Thallata denna vinter pga att komunen renoverta "min" brygga. Brukar varmköra motorn med en viss regelbundenhet. Har hänt att jag kopplat in propellren på fram, för att få lite mer belastning på motorn och därmed att motortemperaturen skulle stiga snabbare. Senaste gånge kopplade jag in den på back.

Det skulle jag inte ha gjort. Propellern fiskade naturligtvis en lina och stannade. Isen låg ju tjock runt Thallatha, så jag kunde ju inte ens komma åt att kolla.

Strömmen har ju varit avstängd på bryggorna - i alla fall har elskåpen varit låsta. Var nere på måndagen och drog fram en sladd till elskåpet, med tanke på att kontakta komunens hamnansvarig. Man kan få ström på vintern - om man betalar.

Döm om min förvåning, när jag fick se att hänglåset på skåpet var borta. Det var där dagen innan. Satte i sladden och konstaterade att det var spänning på.

Tog den dränkbara länspumpen och satte fat den på en bräda, så att den inte skulle vrida sig och så att den kom lite upp från botten.

I aktern hade kylvattnet och att jag kört med propellern åtskilliga gånge gjort isen ganska tunn. Satte ner pumpen mellan skrovet och isen  och på ett par timmar hade det strömande vattnet från pumpen tagit upp en liten vak. Fyttade pumpen föröver efterhand. Efter nåt dygn kunde jag vrida ut fören i 45 grader.

Ytterligare nåt dyng senare kunde jag lägga Thallatha längs med Y-bomen

Dan därpå hade vattnet öppnat sig på utsidan bojen till min lilla Bohusjulle - på vars plats jag delvis legat på under vintern.

Over natten hade isen frusit igen runt aktern i stället. Ett par timmar med punpen var den isen borta. Fick tag på repet som satt i propellern och det var bar att dra loss det.

I det fina vädret blev jag sugen på att flytta båten. Startade motorn. Kastade loss, girade stybord och gav full maskin fram. Thallatha hävde sig upp ett par meter på iskanten och tryckte sönder isen. Backad så långt det gick. Full maskin fram och fick tryckt sönder isen ett par meter till.

Efter femte försöket hade jag ingen koll på bojen till bohusjullen. Plötsligt stannade motorn. Jag hade fått bojen och bojlinan i propellern. Hade väl nästan konstaerat att jag inte klarade av att bryta mig ut, så det hela var ett totalt onödigt arbete.

Ett par killar hade tittat på när jag försökt bryta mig ut och förstod mitt problem. Eftersom propellern satt fast i bojen kunde jag inte ta mig iland. Dom kom ut på pontonbryggan. Sängde över en lina till democh de rog in mig så att förn kom förbi Y-bommen och in en bit på Bohusjullens plats. Ända in till bryggan var omöjligt att komma.

Fäste en lina så högt upp i riggen som möjligt och killarna sträckte upp denna. Ballanserade iland på Y-bommen, medans jag höll mig i den uppsträckta linan. Jagade reda på telefonummret till ett par olika dykare. Ringde den ene. Han kunde komma på en halvtimme.

Grodmannen skulle egentligen ha övat isdyk med barndkåren under dagen, men övningen hade blivit inställd. Att skära loss linan runt Thallatha´s propeller blev första dyket i år.

När han väl kom i vattnet var det snabbt gjort att skära loss linan och skrapa ren propellen.

Det mesta jobbet är ju att ta sig till platsen, rigga på sig utrustningen och sen ta hand om den våta dräkten och övrig utrusning efteråt. 5 minuters arbete i det kalla salvattnet kräver säkert minst tre timmars krigarbete. För en badkruka är det gott att dessa basugna pojkar finns.

 Sen var det bara att hala in Thallata på min bousjulles plats och förtöja så gott som det gick.

Återigen konstaterade.

"Det finns en sak som är värre än arbete - onödigt arbete"